Kryssningen var en total succé! Jag stod på benen ända till klockan 06:00, och hysteriskt roligt hade vi hela tiden. När vi hade sovit av oss det värsta ruset satte vi oss och såg världens förmodligen roligaste karaokeshow någonsin. Två tondöva medelålders bögar framförde "Det gör ont" och jag skrattade så att tårarna bokstavligen rann. Och det var inte ens deras mening att vara roliga.

När jag stod på dansgolvet vid 04:30 i natt fick jag helt plötsligt syn på självaste Ankie Bagger. Hon uppträdde tidigare på kvällen, och nu stod hon där och stuffade med sitt crew. Jag gick fram och bad att få presentera mig.

"Hej! Jag måste bara få presentera mig, Daniel heter jag. Din första skiva var min första LP-skiva. Det var julafton, jag var sexsju år och din skiva blev min första egna!"
"Jaha?" svarade Ankie.

Jag vart smått förvånad av bristen på reaktion, så jag blev väl lite ängslig och fick fram:

"Ja... Det var väl roligt?"
"Jätteroligt", sa Ankie och dansade vidare med sina vänner.

Hon kanske inte orkade med en full bög som ville prata om hennes skiva från 1989, men lite mer feedback än så hade jag kanske väntat mig. Till och med Gigi Hamilton var ju imponerad när jag namedroppade gamla Style-albumspår då jag träffade henne en sommar på Patricia.
Nåväl...