Det händer om och om igen, flera gånger om året, och därför slutar man aldrig att förvånas över hur urholkat dumma en del politiker verkar vara. Om man har ett yrke som man vet bevakas hårt av press, hur vågar man då fuska och bryta mot både regler, bestämmelser och lagar, när man VET hur ofta politiker som gjort sig svartmålas i media? Hur vågar man? Och varför? Anledningen till att de fuskar som de gör måste ju vara att de anser att de är bättre än vanliga dödliga, att de har rätt att gå före i bostadsköer, ringa privatsamtal på mobilen och supa sig fulla kl 1530 på en kvarterskrog och sedan slå ner väktaren. De måste anse att det är en förmån de borde ha för att... ja, vad vet jag? För att de servar folket?

Jag är inte naiv. Självklart fattar jag att folk överallt utnyttjar sitt arbete och förser sig med små förmåner, trots att de inte får eller borde. Vem har inte ringt ett privatsamtal från jobbet eller snott en bläckpenna ur förrådet? Men JUST NÄR MAN ÄR POLITIKER så borde man nog göra allt man kan för att verkligen följa reglerna, för när man blir upptäckt så går det mer snett än vad det gör för någon annan.

Det intressanta med de här politiska skandalerna är att det alltid blir ett JÄVLA LIV i en vecka eller två, sedan avgår den berörda och vi ser eller hör aldrig mer ett dyft av denna person. Det slår aldrig fel. Den berörda kan kanske försöka fäkta undan anklagelser och komma med diverse bortförklaringar, men det fungerar aldrig och i slutändan är det avgång som gäller. Därefter infinner sig lugnet, och det dröjer ett tag innan nästa skandal uppenbaras.

Så hej då, Ruwaida! Jag har aldrig hört talas om dig förut, och om cirka två veckor lär jag aldrig göra det igen. För mig är du alltid telefon-pundaren som såg sådär uppgiven ut i DN som bara en påkommen politiker kan göra.

http://www.dn.se/sthlm/yvonne-ruwaida-far-intern-kritik-1.1060009

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är det inte dags att någon sätter sig ner med Uma Thurman och frågar hur det egentligen står till? I början av sin karriär plockades hon fram av Quentin Tarantino och fick således förmånen att medverka i en av 90-talets mest berömda kultklassiker; "P...

Jag förstår inte det här med Cheryl Cole's "Fight For This Love". De första gångerna jag hörde den var på VH1, en musikvideo som lät som något Kim Wilde kunde ha gjort 1993 (lät ungefär som "If I Can't Have You"). Uråldrigt discosound som drev mig ti...

Jag har en hatkärlek till att blogga. Ibland och emellanåt kan jag verkligen känna hur mycket jag vill uttrycka mig om något, berätta om något, redogöra för något - hur mycket jag faktiskt har något på hjärtat. Samtidigt kan jag känna en fasa, en ovi...

Jag har varit SÄMST på att blogga den senaste månaden, jag vet. Jag har väl inte haft något att säga, jag vet inte. Men idag hann jag bli irriterad två gånger innan jag ens kommit till jobbet, och då måste jag ju naturligtvis frå berätta! För det för...

Jag har varit hemma sedan igår morse. Igår tog jag tag i saker, tvättade, plockade, städade och betalade räkningar innan jag däckade i soffan vid 16:30. Sen sov jag till kl 06:00 i morse, därmed har jag inte varit särskilt trött på jobbet idag. Kväll...