Ikväll jobbar jag dubbelskift för sista gången det här året. Inga fler 09-23 pass, och det känns helt otroligt skönt. Jag har ingenting emot att jobba extra en lördag eller så, men att först jobba 09-17 på ordinarie jobbet och sedan 18-23 på extrajobbet är inte kul, helt enkelt. Inte ens när kvällen lustigkurre kom förbi:

"Jag såg på en skylt att ni hade sålt vinstlotten. Hade det inte varit smartare att behålla den?"

Jamen hi hi hi, hörredu. Jag fejkskrattade lite, sen försvann han. Det var liksom allt han ville! Och nu, alldeles nyss, kom en annan mystisk snubbe i solhatt som hade köpt fel blöjor och ville byta. Det blev en mellanskillnad på 50:-, och detta ville han betala med kort. Jag satte i hans chipkort i terminalen och sa:

"Då får du slå in din kod här"

"Det har jag ingen!" svarade han och halade över sitt körkort. "Och vadå SKA, förresten?" fortsatte han.

"Vad menar du?"

"Du sa att jag SKA slå in min kod här. Det väljer jag själv, tack!"

"Eeeh, jag sa inte SKA, jag sa: Då FÅR du slå in din kod här"

"Nej, det gjorde du inte. Skärpning! Du ska inte stå här och ösa ut direktiv hit och dit, skärpning för fan!"

Alltså, jag har sagt det förut, och jag lär säga det en jävla massa gånger till: VAD FAN ÄR DET FÖR JÄVLA FEL PÅ FOLK??? Jag har jobbat med service i 10 år och jag upphör aldrig att förvånas, jag KAN INTE FÖRSTÅ vad som rättfärdigar någon att ta ut sin skit, sin frustration och sin ångest på MIG, för att jag råkar jobba med service! Här står en ful jävla idiot med en ful jävla solhatt på sig, olycklig och jävlig för att HAN gjort nån jävla brud på smällen och fått ett barn han aldrig ville ha. Bruden skickar ut honom för att köpa blöjor, han köper fel, tappar förståndet och är förbannat otrevlig mot mig för att han aldrig fick det liv han ville ha! Vi lever i ett SAMHÄLLE här, det minsta man kan begära är väl för fan att folk bemöter varandra med vanligt jävla hyfs??? Mitt tålamod är fullständigt kört i botten, jag har INGEN stubin kvar! Var det minsta otrevlig mot mig och du ska få se på fan! Vuxna jävla människor som inte ens ORKAR svälja sin egen skit, FY FAN!

I tisdags tog jag mig till Smartcenter i Akalla (brr) för att provköra en Smart i 24 timmar, som man får göra hos dem. Jag har alltid varit lite småkär i Smartbilar, de är ju så små och fina. "Tänk vad enkelt att fickparkera med en sådan", har jag tänkt, men tji fick jag. Herregud, vilken ettrig liten bil! Den liksom skuttade iväg när man gasade, och när man backade rullade den för det första framåt om man stod i nedförslutning, och sedan tog den ett sådant skutt bakåt att man fick vara glad om man inte tjongade in i bilen bakom. Stereoanläggningen var schysst, det var bra tryck i musiken. Men ute på motorvägen började ratten skaka redan vid 90. Så tyvärr, den där bilen är inte så smart som den vill eller kan verka.

För övrigt var tanken nästan tom när jag hämtade bilen, så jag fick tanka. Väl på macken lyckades jag med konststycket att dränka mig själv i diesel, så det var bara att åka hem och skrubba byxorna med diskmedel. Proffsigt!

Jag var i Göteborg i helgen på Madonnaweekend. Konserten var snäppet vassare än den jag såg i London förra året, och dessutom verkade donnan själv vara på extremt gott humör. Kanske hade det något att göra med att alla hennes barn satt i publiken, hon svor liksom inte lika mycket som hon brukar göra. Liveversionen av "Like a Prayer" är makalös, det är bara att hoppas att hon ger ut en liveupptagning av turnén som hon gjort de två senaste gångerna. Det numera traditionella pausnumret som uppmanar folk att AGERA mot världens skit är under den här turnén en remixvideo av "Beat Goes On". Även den är snäppet vassare, och bränner ännu lite mer i ögonen än vad remixvideon av "Sorry" gjorde under The Confessions Tour. Att hon tar tillfället i akt och uppmanar folk att göra något viktigt är bara så... rätt! Det gör mig stolt över att vara ett Madonnafan.

I söndags tog vi oss ur vår pridekoma, reste oss upp ur soffan och bestämde oss för att vi var tvungna att hitta på något. Vi kunde ju inte bara ligga i soffan hela dagen nu när det är sommar och allt, så vi gav oss ut och iväg till Lady Gaga på Gröna Lund. Hennes konsert skulle börja kl 20:00, och entréavgiften skulle därmed vara förhöjd till det dubbla från 18:00 och framåt. Vi kom fram med Djurgårdsfärjan kl 17:50. Perfekt, tänkte jag, nu kommer vi ju in för halva priset. Hur kan man vara så dum så man inte fattar att det kommer att vara en jävligt lång kö, så att det inte spelar någon roll om man är där tio minuter innan entrén höjs? Väl framme vid entrén ser vi den enorma kön, den sträcker sig i princip hela vägen upp till Skansen. Jakobs berömda stresshantering visade sig genast, då han höjde rösten och gapade om att han ville åka hem. Men nej, så lätt låser man inte ute Daniel Holmén, förstår ni.

Istället för att ställa sig i den flera timmar långa kön så gick vi till biljetthuset som ligger nere vid Djurgårdsfärjorna. Där tog vi ett könummer, sedan gick vi iväg och käkade hamburgare. När vi ätit klart gick vi tillbaka, varpå vårt turnummer lägligt nog rullade fram på skyltarna. "Två biljetter tack", sen var det bara att knalla förbi kön och glida in på Grönan med de förköpta entrébiljetterna. Nu har ni lärt er hur ni ska göra nästa gång.

Väl inne ser jag hur MAKALÖST trångt där redan är, framför allt ser jag paniken i barnfamiljernas ansikten. De har ju förmodligen bara kommit dit för en traditionell tivolisöndag. de hade nog inte räknat med att det skulle vara mer människor där inne än det varit på 30 år.

Medan vi väntade på damen ställde vi oss i kön till nya INSANE, berg-och-dal-banan som går fram, tillbaka, uppochner, åt sidan... Vi stod i kö i nån halvtimme eller så, sen var det "äntligen" dags för den 32 sekunder långa åkturen. Det gick jävligt snabbt, jag höll på att knäcka mina egna nyckelben för att jag höll händerna fel, sen var det över. Tack, Grönan.

När vi sedan gick till Stora Scenen var där helt smockat. Knökfullt. Överbelamrat. I högtalarna ropade programchefen att rekordet nästan var slaget, 23.000 människor stod samlade för att se Lady Gaga. Fler har där inte varit sedan Bob Marley uppträdde för en himla massa år sedan. Hon hade alltså i princip kunnat sälja ut två Globenföreställningar.

När konserten sedan var igång blev jag... imponerad. När jag nyligen blivit så besviken över Britney Spears "konsert" stod jag nu framför en nyfödd stjärna som både sjöng live och talade till publiken, till skillnad från trötta Britney. Och som hon sjöng! Hon hade inte ens några körsångerskor med sig, de behövdes inte. Lady Gaga har en helt fantastisk röst, och det var så befriande att se och höra en sådan livsglad artist som verkligen älskar det hon gör! När hon sedan satte sig vid flygeln och rev av en balladversion av "Poker Face" tappade jag nästan hakan.Vilken jävla TALANG! I en tid av så många fejkade produktartister som sällan håller måttet i det verkliga livet var det riktigt uppfriskande att se en ung tjej spela piano som nån jävla Alicia Keys, och samtidigt sjunga så klockrent att nackhåren reste sig. Jag är så imponerad, så glad!

Lady Gaga har så många likheter med Madonna att det nästan är kusligt. Hon har italienska rötter, är uppvuxen som en vanlig fattig citygirl i USA, och dessutom förvaltar hon sin karriär på ett sätt som påminner ENORMT mycket om Madonnas tidiga år. Hon utnyttjar det visuella i musiken till max, använder kläder, musikvideor och attityd för att nå fram, och ackomponjerar dessutom sig själv med direkta och självklara popdängor som redan blivit moderna klassiker! Vad än den här cirkusen kommer att leda till, så har den sannerligen bara börjat. Om Lady Gaga lyckas göra ett uppföljaralbum som röjer vägen för framtiden lika mycket som Madonnas andra album "Like a Virgin" gjorde, så har vi något alldeles speciellt framför oss. Något vi inte sett i musikbranschen på väldigt, väldigt länge.

För övrigt kan jag nedan presentera den första officiella teaserpostern för "A Nightmare on Elm Street", för er som inte sett den ännu. På tal om något alldeles speciellt...