Jag har varit hemma sedan igår morse. Igår tog jag tag i saker, tvättade, plockade, städade och betalade räkningar innan jag däckade i soffan vid 16:30. Sen sov jag till kl 06:00 i morse, därmed har jag inte varit särskilt trött på jobbet idag. Kvällen spenderades tillsammans med Fredrik. Vi åt tapas på Barcelona och drack vin på Torget, och jag har alltså hittills inte haft tid att fylla kylen sedan jag kom hem. Jag får väl svälta ihjäl, medan jag samtidigt har stora förväntningar och förhoppningar på hösten 2009. Det är nypremiär för mitt liv, en ny fas har inletts och jag har massor av planer för att se till att den här hösten blir den bästa någonsin! Vi inleder väl med en re-union tillsammans med högstadiet på Grand Hotel i Falkenberg nästa helg! Jag måste boka en bil för att köra ner, eftersom en SJ-biljett går lös på närmare 3000:-. Har de ingen skam i kroppen på den där institutionen?

Jag fattar ingenting. Dagarna har bara flugit iväg och nu ska vi HEM! Vadå hem? Jag vill inte åka hem!? Vem såg till att det blev så här? Vi kom ju precis?! Jag har inte ens hunnit längta hem alls! Men nu sitter vi här på flygplatshotellet, flyget går om åtta timmar och vi ska väl försöka sova lite.

Sedan vi lämnade Vegas igår har vi hunnit spendera en natt i en håla kallad Bakersfield, enbart eftersom den låg mitt emellan Vegas och San Fran. Idag körde vi så vidare mot San Fran, kom fram framåt kvällen och nu sitter vi här. Vi har intagit den sista måltiden och skålat för sista gången, nu finns det ingen återvändo. Bilen är fortfarande hel, kreditkorten är maxade och hälsan är, så vitt vi vet, fortfarande i behåll. Jag ska hem till Stockholm och möta en spännande höst som jag faktiskt ser fram emot, men det är allt lite vemodigt att det här äventyret redan är över.

I vanlig ordning, God bless America. Jag har alldeles för mycket reflektioner och tankar inom mig just nu, många av dem kommer nog att bubbla fram här på bloggen när jag väl kommit hem och slagit mig till ro igen. Ett är i alla fall säkert, och det är att jag kommer tillbaka. Nästa gång blir det kanske... Florida? Vem vet, tankeverksamheten kommer säkert att starta redan på flyget!

Vi såg Chers show på Caesar's Palace, och vi var rörande överens om att det var lite "sådär". Alltså visst, hon är klockren live, är jättesnygg och sjunger förvånande rent, men för det första var det på tok för många klädombytesnummer för en såpass kort show. För det andra är i alla fall jag lite trött på hennes låtar nu, vi kan liksom "If I Could Turn Back Time" nu... Vi blev i alla fall förvånade över storleken på The Colosseum, det var inte alls så stort som man fått för sig när man sett det på TV. Vi satt högst upp och längst bak, men såg ändå väldigt bra och hon kändes inte så långt bort som hon skulle gjort i Globen.

Efter showen gick vi till den enda gayklubben som ligger på Las Vegas Blvd, "Krave". Vi drinkade och dansade tills en stripptävling utlystes, och Rebecca fullkomligt FLÖG på konferencieren och anmälde MIG! Jag tvekade först men med såpass mycket vodka i blodet så var jag tillräckligt kaxig för att delta. Vi som skulle vara med samlades bakom scenen och umgicks ett tag, innan tävlingen satte igång. Det fanns ingen återvändo, mitt namn ropades upp och jag gled ut på scenen, började dansa och kastade av mig kläderna. Ganska overklig känsla (som allt annat i Vegas) men jag kan bjuda såpass mycket på mig själv att det faktiskt var väldigt roligt. Jag var den näst sista tävlande, och när juryn skulle bedöma mig var det en av dem som lät entusiastisk och sa att jag hade "the best moves yet". Efter mig gick dock värsta muskelhunken upp på scen och stal hela showen, så nån segerchampagne blev det aldrig. Rebecca filmade eländet och jag har sett filmen EN gång. Jag kommer aldrig att se den igen och den kommer aldrig att se dagens ljus, det kan jag lova er. Aldrig har väl en röv fladdrat så hysteriskt under ett par illa sittande kalsonger. Men roligt var det, och jag ångrar ingenting!

Jag mår bättre nu, jag har ätit sjukt stark förkylningsmedicin som gjorde mig helt hög. Jag var typ helt yr, så jag trodde att jag hade hög feber men jag tror att det var de där tabletterna. De verkar dock ha funkat, jag har inte behövt missa någonting.

Vägen till Las Vegas var mäktig, vi körde verkligen mitt i öknen. Jag har aldrig sett äkta ökenmiljö förut så det kändes overkligt. Innan vi åkte iväg körde jag in på en verkstad och bad dem kolla alla vätskor så att ingenting riskerade att ta slut mitt i öknen. De kollade luften i däcken också, men allt var okej så det vara bara att köra. Längs med vägen fanns det ibland skyltar som sa: "Avoid overheating, turn off A/C the next 15 miles". De fanns vid sträckor som var lite extra påfrestande för bilen, typ vid extrema lutningar osv. Jag valde att lyda, och det är helt SJUKT hur snabbt det blev alldeles kokhett i bilen. Nästan i samma sekund som jag stängde av AC:n! Sedan räknade Liza with a Z ned miles, så när vi hade kört 15 miles satte vi på AC:n igen, fast aldrig på maxstyrka för jag ville inte riskera något, som sagt. Man vill INTE bli stående på den där vägen, även om vi hade laddat bilen med typ 20 vattenflaskor. Safety first!

Las Vegas är något av det mest surrealistiska och överväldigande jag någonsin konfronterats med. Det är verkligen som en gigantisk finlandsbåt! Det enda som finns är hotell, restauranger, barer och shopping, och ALLT är överdrivet stort, högt, och allmänt mycket. Man kan gå in i en bar, köpa en drink, ta med sig den ut på gatan, promenera en stund och sedan gå in på en annan bar - med samma drink i handen. Hur kan ett sånt här samhälle ens fungera? Samtidigt känns det som en av de tryggaste platserna vi varit på, och det är ju liksom lite ologiskt. Människorna är för övrigt också som på en finlandsbåt, ingen har den minsta känsla för stil, alla är fulla och de flesta är feta amerikaner med jeans, keps och en ful t-shirt. Det blir nog lätt lite för mycket, under hotellet Bellagios fontänshow dundrar exempelvis "I'm Proud To Be An American" i högtalare över typ hela stan.

Vi var på Studio 54 igår och häpnade över publiken där, som naturligtvis var som tagen från dansgolvet på Viking Line. Det var förmodligen många inskränkta inlandsamerikanare där, för de verkade inte helt sympatiska. Jag fick en del mördande blickar, och när Niklas skulle ställa ner sitt glas gjorde han en lite porrig nigning mitt i dansandet på dansgolvet, varpå ett helt sällskap tappade hakan, tog sina drinkar och gick därifrån illa kvickt. Inte vår drömklubb, kanske. Senare gick vi tillbaka till hotellet och spelade i enarmade banditer tills vi inte hade ett öre kvar, snacka om beroendeframkallande. Och roligt.

Ikväll ska vi på Chers show på Caesars Palace, sedan väntar ytterligare en het Vegasnatt. Vi ska nog försöka gå på Gayklubb idag...  

Fontänshowen. Mäktig, men sliskig.

En "Ugly Stick" med Pina Colada och en med Margarita. En räckte för att vi skulle bli på lyset!

Lite senare, som sagt...

Jag har gått och blivit SJUK. Jag är hostig, yr i huvudet och trött, så jag tänker bara skriva en snabb rad och dela med mig av några bilder innan jag bäddar ner mig igen. I lördags hämtade vi Rebecca på flygplatsen, igår åkte vi på sightseeing i LA (såg bland annat Britney Spears hus, Celine Dions hus, Jack Nicholsons, John Travoltas, samt The Spelling Mansion och The Playboy Mansion) och idag har vi varit på Universal Studios hela dagen lång. Däremellan har vi legat vid poolen, testat en av LA:s största klubbar där stans samtliga latinos var samlade, samt ätit så mycket att åtminstone jag har tröttnat på att äta överhuvudtaget. Fisktacos låter kanske inte så gott, men när jag väl vågade prova så åt jag tills jag höll på att dö, bokstavligt talat. Imorgon styr vi kosan mot Las Vegas. Innan vi åker ut i Death Valley tänkte jag köra förbi nån mack med bilen och be dem kolla alla vätskor och sånt. Kanske inte så kul om kylarvätskan tar slut i öknen...

Marge Simpson?

Man kunde köpa en Flaming Moe i Simpsons-butiken. The Simpsons Ride var för övrigt härligt överraskande intensiv!

T-Rexen skrämde faktiskt skiten ur mig!

I väntan på The Simpsons Ride

Bates Motel i Universal Studios

Norman Bates dök upp och började lasta lik i baksätet på sin bil...

Bilderna ovan är från "War of the Worlds"-scenografin i Universal Studios  

Los Angeles från en utsiktspunkt. Lägg märke till smogen som vilar över stan, en härlig gröt av utsläpp och avgaser.

På Kodak Theatre hålls Oscarsgalan årligen, men det visste ni redan...

Los Angeles som sagt. Bastuvärme! Det är så varmt, så hett, så fantastiskt! Vi blev så chockade när vi steg ur bilen igår, det ÄR verkligen som att kliva in i en bastu! Jag förstår inte riktigt hur det kan vara sådan skillnad på temperaturer mellan städerna, trots att de ligger i samma delstat. I San Fran var det varmt, men inte på långa vägar SÅ HÄR varmt. Och det är ju bara några timmar bort... Nästa vecka väntar Vegas, och där kan man väl knappt vara utomhus överhuvudtaget. Vegas blir charterdelen av resan, då blir det bara poolhäng på dagarna och party på nätterna. Rebecca ska vara med och få igång partyt, hon anländer ikväll och vi ska snart hoppa in i bilen för att köra och hämta henne på LAX. Sjukt lyxigt för henne.

På vägen från San Diego till LA igår stannade vi förbi en Outlet och shoppade ännu fler saker som vi inte har plats i väskorna för. Vi var därför tvungna att köpa varsin väska oxå. Vi shoppade bland annat loss i en Conversebutik där ett par kostade 210:-. Det är allt jag har att säga.

Vi åt lunch i området, och som vanligt hamnade vi i händelsernas centrum när vi helt plötsligt hörde någon gasta: "HELP! HELP! HELP! HELP!" Sex personer runt ett bord reste sig alla upp samtidigt och fullkomligt kastade sig ur sitt bås, varpå vi förstod att en tjej i sällskapet hade satt i halsen. De började göra Heimlich på henne, hon vrålade och skrek, det var HELT ABSURT! En kvinna som jag antar var tjejens mamma, grät hysteriskt och skrek förtvivlat efter mer hjälp, och helt plötsligt viftade tjejen bort den som för tillfället gjorde Heimlich på henne, och sa "Going down! Going down!". Och så svalde hon det hon satt i halsen, och allt var bra igen.

Vi hoppade in i bilen och körde vidare mot LA, det var inga problem och vi var framme vid femtiden. Köerna in i stan var extrema, resan tog en timme mer än vad GPS:en först förutspått. Väl framme käkade vi bara middag innan vi hoppade in i en taxi för att ta oss till gaybarerna. På den första baren kostade ölen 1 dollar styck, men vi är inga stora öldrickare så vi köpte drinkar istället. De gör så starka drinkar här att det är rent löjligt, en Red Bull/Vodka hade liksom bara en nyans av gult, eftersom det var så mycket vodka i... Vi klagar inte! Niklas fick lotter till barens lotteri av en gubbe, eftersom denne tyckte att Niklas var snyggast på hela stället. Niklas vann en massage med en utlovat het kille, men vi vet inte om han kommer våga gå dit. Vi gick vidare till två andra barer, där de hade så vältränade gogo-dansare att vi fick komplexångest och försökte dränka våra sorger. Mot slutet hamnade vi på en klubb där det av någon märklig anledning fanns sjuuukt mycket asiater, och kvällen avslutades sedan med två danskar på en poolefterfest. Av en händelse fick Niklas dela taxi hem till vårt hotell med två skummisar, som började lattja med massa röda tabletter och frågade Niklas om han ville "get fucked up!". Niklas tackade vänligt men bestämt nej, och sprang sedan och gömde sig under sin säng.

Idag har vi bara softat vid poolen, men eftersom det alltid händer något så dök det helt plötsligt upp tio tjutande brandbilar precis utanför poolområdet. Vi fattade aldrig vad som hade hänt, så vi slumrade vidare på våra solstolar. Jag läser just nu en bok av Madonnas bror Christopher Ciccone; "Livet med min syster Madonna". Det tog emot att köpa den eftersom det är så uppenbart att han bara vill tjäna pengar på sin systers namn, men jag MÅSTE ändå läsa den! Han är satans bitter den där brorsan, och vill på alla sätt utmåla Madonna som tidernas bitch. Det måhända att hon oxå är det, men det är ju svårt att förstå vad det egentligen är han vill berätta. Att hon inte är så perfekt som hennes fans tror? Att hon oxå gjort misstag i sitt liv som alla andra? So what egentligen, men jag kan naturligtvis inte sluta läsa.

Vi är Los Angeles och vi bor i North Hollywood. Vi såg Hollywoodskylten från motorvägen igår, vilken grymt surrealistisk känsla! Det finns så fantastiskt mycket att berätta, men det är bastuvärme utomhus och vi badar i poolen, så jag hinner faktiskt inte uppdatera just nu! Jag får be att återkomma, men jag måste bara berätta om när vi satt och åt frukost i San Diego igår. Niklas skulle skaka sin juiceflaska, varpå korken flög av och han dränkte hela sig själv, bordet, stolen bredvid och golvet med persiko/mango-juice. Det var det absolut fulaste jag någonsin sett, och jag skrattade tills jag höll på att gå sönder. Niklas själv satt bara trött och stirrade rakt ut i luften framför sig, och hans likgiltighet gjorde det hela ännu roligare. Jag skrattar faktiskt ännu.

Jag lovade att återkomma med resultat och skandaler från gårkvällen, och nog finns det en del att rapportera. Vi tog en 40 minuter lång promenad från hotellet för att komma till Universitiy Avenue, San Diegos gaydistrikt. Väl där satte vi oss på en bar/pizzeria där vi beställde varsin pizza. Jag borde kanske ha anat oråd när servitören frågade om vi ville ha pizza by the slice, men nejdå, vi svarade bara att vi ville ha varsin pizza. In kommer då två helt ENORMA pizzor, de var utan att överdriva stora som bildäck. Det är ju inte ens meningen att man ska äta en hel sådan själv, den räcker ju till en hel familj! Niklas tvingade i sig fyra och en halv slices, själv fick jag nästan i mig fyra, och då var det typ sex kvar på BRÄDAN som man fick pizzan på. Jag gav resterna till ett grabbgäng som satt bredvid, de garvade åt oss och tackade så mycket. Jag tycker allt att det var lite taskigt av den där servitören att inte påpeka att det var familjepizzor vi snackade om, men han kompenserade det genom att berätta om en bar i närheten som hade "Cheap Drink Night". Väl där visade det sig att alla drinkar kostade två dollar styck, alltså knappt 14 kronor. Det tog inte särskilt lång stund innan vi var på lyset. En gammal vithårig gubbe trängde sig på och frågade massor om vad jag gjort i San Diego hittills, och Niklas fick avvärja en jättetjock och ful amerikan som ville ha med sig honom hem. Vi flydde till en närliggande klubb där vi dansade vidare in på småtimmarna.

Idag släpade vi oss iväg till San Diego Zoo där vi promenerade omkring och tittade på typ alla djur som existerar i dagsläget. Det har varit en grymt varm dag, jag gissar på nånstans mellan 30-35 grader. Rebecca ringde tidigare och berättade att hon invigt vinterjackan hemma i Stockholm, så vi klagar inte över att vi svettas i solen!

Livs levande giraffer! Lägg märke till babygiraffen till höger, extremt coolt att se!

Babar!

Apan poserade så gärna.  

Utsikt från linbanan. 

Just nu tvättar vi i hotellets tvättstuga, känns som en vanlig vardagskväll. Skönt när man kommit in semesterlunken och bara kopplar av helt och hållet. Mina berömda spända axlar är mjukare än på länge... Imorgon åker vi till Los Angeles! Bland höjdpunkterna märks Rebeccas ankomst på lördag, samt en heldag på Universal Studios någon gång innan vi åker vidare mot Las Vegas på tisdag!