Vi gick på en mediterranean restaurant och hamnade som vanligt i händelsernas centrum då en kvinna bredvid plötsligt svimmade, och fullständigt rasade in i väggen bredvid sig. Hennes man mitt emot flög upp ur sin stol så hårt att stolen föll baklänges, och innan vi visste ordet av så var ambulansen på plats. Svenska som vi är så såg vi åt ett helt annat håll och fortsatte vår konversation, hade vi varit amerikaner så hade vi möjligtvis lagt oss i och frågat om vi kunde hjälpa till, men en svensk tiger ju. Som känt är.

Vi gick på bio och såg The Final Destination i 3D. Vi var nästan helt ensamma i salongen, vilket var en liten besvikelse för min egen del. Även i New York gick jag på bio i en tom salong, och man kan undra var folk håller hus? Jag vill ju gå på en fullsatt amerikansk föreställning, bara för att se hur det är! Om brudarna skriker lika mycket och om snubbarna verkligen gapar "OH DON'T GO IN THERE" åt duken. Hur det verkligen ligger till kommer vi kanske aldrig att få veta, om vi inte går på premiären av "Sorority Row" på fredag, som vi pratat om. Överlag upplever jag att det är ganska tomt på folk i San Francisco. Alla restauranger vi går förbi är antingen stängda eller ödsligt tomma. Niklas var inne på att "det är ju vardag", men jag tror att amerikanarna är ute väldigt mycket mer än exempelvis svenskarna, utan att ta hänsyn till vilken dag i veckan det är. Jag tror nog snarare att det faktiskt är den berömda finanskrisen som ger sig till känna, USA är väl ett av de land som drabbats värst... Hysteriskt mycket folk har förlorat sina jobb, så barerna ekar tysta just nu. Vi får väl se hur det är i helgen, om det är nån skillnad.

Filmen var för övrigt inte särskilt mycket att hänga i granen, förutom de två manliga huvudrollsinnehavarna som gav mig och Niklas en träningsångest utöver någon annan! Efter semestern börjar vi lyfta skrot, men NU är vi på semester! Langa hit en cheesecake till, tack!

Direkt efter frukost, (tuna sandwich naturligtvis, de gör helt fantastiska saker med tonfisk i det här landet), satte vi oss på en sightseeing-dubbeldäckare och åkte San Francisco runt i två timmar. Det var strålande sol och säkert runt 25 grader, så vi satt på bussens övre däck och lapade sol. När vi närmade oss Golden Gate Bridge blev det helt plötsligt galet mulet och sviiiinkallt, så där satt vi och huttrade i våra t-shirts. Området runt Golden Gate Bridge är ofta mulet och kallt, det beror visst på dimman som uppstår mellan det kalla vattnet och den varma luften. Så i pausen vid bron rusade jag in på Starbucks och köpte varm choklad, den satt jävligt fint just då. När bussen sedan rullade igen tog det bara några minuter innan vi var tillbaka i normalt väder, sol och klarblå himmel. Väldigt märkligt, men häftigt!

Efter sightseeingen gav vi oss på att försöka hitta Castro, gaydistriket i San Francisco. Vi gick längs med Market Street i en hel evighet, och kollade kartan massor av gånger eftersom det kändes som om vi var på väg bort från stan, men det visade sig att vi var rätt. Castro Street korsar övre Market Street, så det var egentligen inte svårt alls att hitta. Att vi hade kommit rätt blev uppenbart när vi fick syn på en sjukt stor prideflagga som vajade i luften vid korsningen Market Street/Castro Street. Vi var hemma! Vi gick in och fjantade oss i en porrbutik, sedan tog vi en Tequila Sunrise på Harvey's klockan tre på eftermiddagen. Varför inte, liksom? Harvey's är för övrigt baren "där allt hände", med massor av fotografier och hyllningar till Harvey Milk på väggarna.

På väg tillbaka mot city konstaterade vi att folk stirrar! De GLOR verkligen på oss, nedifrån och upp. Det hände flera gånger att folk, särskilt barn, fnissade och pekade. Vi tittade på varandra och undrade vad fan det är frågan om, vi ser ju ut precis som vanligt? Det är klart att det syns att vi inte är härifrån, men vi har ju liksom "vanliga kläder" ändå. Kanske att folk klär sig i lite mörkare färger här och att vi är lite mer färgglada, men sååå extremt är det inte. Vi undrar om de stirrar för att vi är snygga, eller för att vi inte ser kloka ut i deras ögon?

När vi kom fram till en korsning nånstans när 5th Street, vände sig en storväxt svart kvinna om och fick syn på oss. Plötsligt ÄLGAR hon fram mot mig med stora steg, och helt plötsligt är hon så nära att jag måste rygga tillbaka. Hon slänger med händerna som om hon ska örfila mig, och skriker:

"WHERE WERE YOU LAST NIGHT WHEN I CAME HOME? AND WHO IS HE??? (Hon pekar på Niklas.)

Vi skyndar oss därifrån och sätter fart över övergångsstället, varpå hon skriker efter oss:

"OH IT'S OVER!!!!!!"

Således hade vi vår första psykokonfrontation redan dag 1.

Vi gick förbi Cheesecake Factory och köpte en slice Chocolate Chip Cookie Dough, och det var en evig tur att vi bara köpte en, för efter cirka två tuggor var man nära att kräkas. Tänk er en 7 cm hög kaka i form av en tårtbit, där botten (nästan halva kakan) enbart bestod av koncentrerad kakdeg. Ovanpå det en ostkakesubstans, och så en stor klick hårdvispad grädde bredvid. Himmelskt gott, HIMMELSKT, men så mäktigt att Niklas började kvida efter en och en halv tugga. Jag själv har lite enklare för att trycka i mig mäktiga kakor, men den här var inte att leka med.

När jag för första gången såg mig i en spegel idag fick jag en mindre chock! Jag har BRÄNT mig! Jag ser ut som ett stoppljus, en kräfta, en nymålad brandpost! Tack vare solglasögonen har jag dessutom en tjusig tvättbjörnslook, så jag ser ärligt talat inte klok ut. Visst visst, jag borde ha smort in mig, men jag hade ärligt talat inte en tanke på det. Det har inte ens känts särskilt varmt, men solen kanske är starkare här... Jag har i alla fall köpt solskydd nu, så värre ska det väl åtminstone inte bli. Det kanske var därför folk glodde, förresten? För att Niklas var snygg, och för att jag såg ut som en vandrade falukorv bredvid honom?

Utöver allt detta har vi under dagen fixat ett nytt hotell, ett Holiday Inn som ligger precis bredvid Orpheum Theatre där "Wicked" spelas. När jag åkte hem från New York förra året var jag sååå besviken på mig själv för att jag inte hade gått och sett den på Broadway, så vi har naturligtvis vart och köpt biljetter till föreställningen imorgon kväll.

Nu är vi ganska trötta efter att ha promenerat hela dagen, så ikväll blir det middag och bio! Förhoppningsvis i 3D!