Jag fattar ingenting. Dagarna har bara flugit iväg och nu ska vi HEM! Vadå hem? Jag vill inte åka hem!? Vem såg till att det blev så här? Vi kom ju precis?! Jag har inte ens hunnit längta hem alls! Men nu sitter vi här på flygplatshotellet, flyget går om åtta timmar och vi ska väl försöka sova lite.

Sedan vi lämnade Vegas igår har vi hunnit spendera en natt i en håla kallad Bakersfield, enbart eftersom den låg mitt emellan Vegas och San Fran. Idag körde vi så vidare mot San Fran, kom fram framåt kvällen och nu sitter vi här. Vi har intagit den sista måltiden och skålat för sista gången, nu finns det ingen återvändo. Bilen är fortfarande hel, kreditkorten är maxade och hälsan är, så vitt vi vet, fortfarande i behåll. Jag ska hem till Stockholm och möta en spännande höst som jag faktiskt ser fram emot, men det är allt lite vemodigt att det här äventyret redan är över.

I vanlig ordning, God bless America. Jag har alldeles för mycket reflektioner och tankar inom mig just nu, många av dem kommer nog att bubbla fram här på bloggen när jag väl kommit hem och slagit mig till ro igen. Ett är i alla fall säkert, och det är att jag kommer tillbaka. Nästa gång blir det kanske... Florida? Vem vet, tankeverksamheten kommer säkert att starta redan på flyget!