Nyvaken på hotellet, idag bär det av! Nu inleds fas två på vår resa - ROADTRIP! San Francisco har varit ett skönt sätt att komma ner i varv och påbörja semestern, men nu börjar det riktiga äventyret! Vi hämtar bilen om tre timmar, sedan tar vi kustvägen och stannar kanske till i Santa Cruz och Big Sur. Vi får se. Inget hotell är bokat förrän på fredag, jag undrar om det blir hysteriskt dyrt att bara trava in på ett hotell på vägen och be om ett rum. Allt är ju billigare om man bokar i förväg. Holiday Inn-hotellet som vi bor på nu har hjälpt oss att boka ett annat Holiday Inn i Los Angeles, fredag-tisdag. Det ligger precis vid Universal Studios, "in a descent neighbourhood" enligt dem själva. Holiday Inn är bra, det är lite budget-deluxe känsla. Ganska billigt, och mycket bättre kvalitet än de riktiga budgetvalen. Hotellet i Los Angeles gick på ca 400:- natten per person.

San Francisco har nog inte helt och fullt motsvarat mina förväntningar. Innan vi kom hit så hörde jag fantastiskt mycket gott om staden, att den är så otroligt charmig och pittoresk och "The Paris of the west". Men jag vet inte. Vid diverse tillfällen har vi känt oss ganska osäkra på gatorna här, det stinker avlopp typ överallt och dessutom är det så mycket hemlösa och galningar på stan att det ibland känns som att de är fler än oss vanliga dödliga. Otrygghetskänslan hänger mycket ihop med alla hemlösa, men många av dem är trevliga människor som är artiga och tackar för sig även om man inte ger dem några pengar. Det läskiga är ju dock de som fullständigt förlorat förståndet, man har ju ingen aning om vad de kan ta sig till. Även om de kanske mest bara skriker och dansar för sig själva i ett hörn. Jag kan bara inte förstå vad det är som håller en vid liv när man är hemlös och driver runt på gatorna i San Francisco. Igår såg jag en kvinna som satt på trottoarkanten vid en port, hon var smutsig och sliten, och hon bara satt där och stirrade rakt ut i luften. Vad tänker hon på? Vad ser hon fram emot? Vad får henne att finnas till överhuvudtaget? Hoppas hon att allt ska bli bra igen så småningom? Om det har gått så långt att man faktiskt är hemlös och sitter i en kall port och stinker, har man inte redan gett upp då? Finns det ens någon återvändo?

Någonting är uppenbarligen fel i den här stan, om man nu kan gå längs med en gata och räkna antalet hemlösa till en tresiffrig summa. Undrar just varför ingen rensar upp, gör något, och framförallt - ser till att de här människorna inte blir hemlösa från första början.

I lördags kväll träffade jag en snubbe som hette Chris, som jag pratade mycket med om detta. Han hade bara ett svar på alltihopa: "Welcome to America". Jag passade även på att reda ut ett annat begrepp tillsammans med honom, det här med hälsmingsfrasen "Hi, how are you?". För det är ju bara en hälsingfras, men vad ska man svara egentligen? Svarar man "Fine thanks, how are you?" eller bemöter man bara frågan med samma fråga; "Hi, how are you?". Chris förklarade att det bästa är att svara "Good. How are you?". Skönt att äntligen veta, så man slipper undra.

I lördags gick vi även tillbaka till spritaffären där vi köpte vinet som vi var tvungna att öppna med hjälp av bartendern i hotellbaren. Vi skulle ha en ny flaska vin, och jag sa till Niklas att nu måste vi komma ihåg att köpa en med vanlig "kapsyl" liksom. Jag stod där vid vinkylen och sa högt till mig själv: "En med vanlig skruvkork, en med vanlig skruvkork" och jag fick syn på en! Jag plockade ut den ur kylen och såg att den kostade 20 dollar. "Nej, usch vad dyrt!", ställde tillbaka den och tog en annan som bara kostade 6 dollar. "Perfekt, det här vinet är ju faktiskt gott oxå!"

Vi stegade ut ur butiken och gick tillbaka mot hotellet. En bit från affären frågade Niklas: "Men är det vanlig skruvkork nu då?" "Jaaa, det är klart det... NEEEEEEEEEEEEEJ!" Vi hade köpt en korkad flaska, IGEN!!! Asså, hur jääävla IQ-befriade får man vara? Jag kände mig så sjukt DUM i just det ögonblicket att jag bara ville släppa flaskan och gå hem och lägga mig. Men vi gick tillbaka till butiken och köpte en korkskruvsöppnare istället, så nu kan denna situation aldrig uppstå igen!

Det blev inget Alcatraz. Det var utsålt, men ingen av oss är särskilt ledsen för det. Sevärdheter är alltid sevärdheter, det skulle vara kul att ha varit där men egentligen spelar det inte så stor roll... När vi ändå var i pir-området, "Fisherman's Wharf", så passade vi på att promenera runt där. Vi gick in på ett stort akvarium och fick bland annat se de här fruktansvärda maneterna:

Sedan tog vi spårvagnen till Castro och tog en drink på Harvey's, men nu är vi hemma på hotellrummet igen och klockan är faktiskt bara 21:00. Det blir en lugn kväll eftersom det är en fantastiskt stor dag imorgon. Vi ska hämta bilen och köra vidare nedåt landet, vi tror att Big Sur blir vårt första stopp. Jag har hört mycket gott om den lilla staden. Jag vågar knappt tänka på det faktum att jag ska köra bil här imorgon. Det känns läskigt men jag tror att det kommer att bli bra, så snart jag vant mig vid den nya miljön och lugnat ner mig lite grann. Håll tummarna för att vi överlever där ute på vägarna!

Förresten var vi inne en sväng på Macy's. Där var julskyltningen i full gång med massor av enorma, härligt amerikanska julgranar!