Nyvaken på hotellet, idag bär det av! Nu inleds fas två på vår resa - ROADTRIP! San Francisco har varit ett skönt sätt att komma ner i varv och påbörja semestern, men nu börjar det riktiga äventyret! Vi hämtar bilen om tre timmar, sedan tar vi kustvägen och stannar kanske till i Santa Cruz och Big Sur. Vi får se. Inget hotell är bokat förrän på fredag, jag undrar om det blir hysteriskt dyrt att bara trava in på ett hotell på vägen och be om ett rum. Allt är ju billigare om man bokar i förväg. Holiday Inn-hotellet som vi bor på nu har hjälpt oss att boka ett annat Holiday Inn i Los Angeles, fredag-tisdag. Det ligger precis vid Universal Studios, "in a descent neighbourhood" enligt dem själva. Holiday Inn är bra, det är lite budget-deluxe känsla. Ganska billigt, och mycket bättre kvalitet än de riktiga budgetvalen. Hotellet i Los Angeles gick på ca 400:- natten per person.

San Francisco har nog inte helt och fullt motsvarat mina förväntningar. Innan vi kom hit så hörde jag fantastiskt mycket gott om staden, att den är så otroligt charmig och pittoresk och "The Paris of the west". Men jag vet inte. Vid diverse tillfällen har vi känt oss ganska osäkra på gatorna här, det stinker avlopp typ överallt och dessutom är det så mycket hemlösa och galningar på stan att det ibland känns som att de är fler än oss vanliga dödliga. Otrygghetskänslan hänger mycket ihop med alla hemlösa, men många av dem är trevliga människor som är artiga och tackar för sig även om man inte ger dem några pengar. Det läskiga är ju dock de som fullständigt förlorat förståndet, man har ju ingen aning om vad de kan ta sig till. Även om de kanske mest bara skriker och dansar för sig själva i ett hörn. Jag kan bara inte förstå vad det är som håller en vid liv när man är hemlös och driver runt på gatorna i San Francisco. Igår såg jag en kvinna som satt på trottoarkanten vid en port, hon var smutsig och sliten, och hon bara satt där och stirrade rakt ut i luften. Vad tänker hon på? Vad ser hon fram emot? Vad får henne att finnas till överhuvudtaget? Hoppas hon att allt ska bli bra igen så småningom? Om det har gått så långt att man faktiskt är hemlös och sitter i en kall port och stinker, har man inte redan gett upp då? Finns det ens någon återvändo?

Någonting är uppenbarligen fel i den här stan, om man nu kan gå längs med en gata och räkna antalet hemlösa till en tresiffrig summa. Undrar just varför ingen rensar upp, gör något, och framförallt - ser till att de här människorna inte blir hemlösa från första början.

I lördags kväll träffade jag en snubbe som hette Chris, som jag pratade mycket med om detta. Han hade bara ett svar på alltihopa: "Welcome to America". Jag passade även på att reda ut ett annat begrepp tillsammans med honom, det här med hälsmingsfrasen "Hi, how are you?". För det är ju bara en hälsingfras, men vad ska man svara egentligen? Svarar man "Fine thanks, how are you?" eller bemöter man bara frågan med samma fråga; "Hi, how are you?". Chris förklarade att det bästa är att svara "Good. How are you?". Skönt att äntligen veta, så man slipper undra.

I lördags gick vi även tillbaka till spritaffären där vi köpte vinet som vi var tvungna att öppna med hjälp av bartendern i hotellbaren. Vi skulle ha en ny flaska vin, och jag sa till Niklas att nu måste vi komma ihåg att köpa en med vanlig "kapsyl" liksom. Jag stod där vid vinkylen och sa högt till mig själv: "En med vanlig skruvkork, en med vanlig skruvkork" och jag fick syn på en! Jag plockade ut den ur kylen och såg att den kostade 20 dollar. "Nej, usch vad dyrt!", ställde tillbaka den och tog en annan som bara kostade 6 dollar. "Perfekt, det här vinet är ju faktiskt gott oxå!"

Vi stegade ut ur butiken och gick tillbaka mot hotellet. En bit från affären frågade Niklas: "Men är det vanlig skruvkork nu då?" "Jaaa, det är klart det... NEEEEEEEEEEEEEJ!" Vi hade köpt en korkad flaska, IGEN!!! Asså, hur jääävla IQ-befriade får man vara? Jag kände mig så sjukt DUM i just det ögonblicket att jag bara ville släppa flaskan och gå hem och lägga mig. Men vi gick tillbaka till butiken och köpte en korkskruvsöppnare istället, så nu kan denna situation aldrig uppstå igen!

 

Fredrik R

14 september 2009 18:51

Så härligt att läsa om er tripp!

Intressant det du skriver om alla hemlösa och stank osv. Det är en av de saker som gör att man nästan måste ha en hatkärlek till amrikat. Det är ett så fruktansvärt hårt samhälle helt utan skyddsmurar. Jäkligt läskigt.
Hela deras samhälle känns inte så "modernt" längre liksom.
Lycka till med körningen nu, låter underbart fritt med att skaffa hotell längs vägen, brukar gå bra.

kram

 

Marie

14 september 2009 19:18

Hur kul som helst att läsa din blogg, tittar in flera ggr om dagen:) Hoppas att ni får en fortsatt trevlig resa. Kram Kram

http://www.mariethatsme.blogg.se

 

15 september 2009 09:39

Hoppas att den fortsatta resan går bra. Alltid lika underbart att läsa dina reseberättelser!!!! Kram Farsan.

 

Filip

15 september 2009 09:44

Tack! Precis samma känsla som jag hade när jag var i San Francisco. Alla man pratade med berättade hur fin staden var, allt jag såg var slum och psykiskt sjuka människor som vandrade runt, skrek och drog på kundvagnar där de förvarade hela sitt "liv". Jag förstår inte hur man undvika att se allt det där ärligt talat. Man måste nog vara lite hjärtlös, eller bara amerikan ja...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det händer om och om igen, flera gånger om året, och därför slutar man aldrig att förvånas över hur urholkat dumma en del politiker verkar vara. Om man har ett yrke som man vet bevakas hårt av press, hur vågar man då fuska och bryta mot både regler, ...

Är det inte dags att någon sätter sig ner med Uma Thurman och frågar hur det egentligen står till? I början av sin karriär plockades hon fram av Quentin Tarantino och fick således förmånen att medverka i en av 90-talets mest berömda kultklassiker; "P...

Jag förstår inte det här med Cheryl Cole's "Fight For This Love". De första gångerna jag hörde den var på VH1, en musikvideo som lät som något Kim Wilde kunde ha gjort 1993 (lät ungefär som "If I Can't Have You"). Uråldrigt discosound som drev mig ti...

Jag har en hatkärlek till att blogga. Ibland och emellanåt kan jag verkligen känna hur mycket jag vill uttrycka mig om något, berätta om något, redogöra för något - hur mycket jag faktiskt har något på hjärtat. Samtidigt kan jag känna en fasa, en ovi...

Jag har varit SÄMST på att blogga den senaste månaden, jag vet. Jag har väl inte haft något att säga, jag vet inte. Men idag hann jag bli irriterad två gånger innan jag ens kommit till jobbet, och då måste jag ju naturligtvis frå berätta! För det för...