Vi gick på en mediterranean restaurant och hamnade som vanligt i händelsernas centrum då en kvinna bredvid plötsligt svimmade, och fullständigt rasade in i väggen bredvid sig. Hennes man mitt emot flög upp ur sin stol så hårt att stolen föll baklänges, och innan vi visste ordet av så var ambulansen på plats. Svenska som vi är så såg vi åt ett helt annat håll och fortsatte vår konversation, hade vi varit amerikaner så hade vi möjligtvis lagt oss i och frågat om vi kunde hjälpa till, men en svensk tiger ju. Som känt är.

Vi gick på bio och såg The Final Destination i 3D. Vi var nästan helt ensamma i salongen, vilket var en liten besvikelse för min egen del. Även i New York gick jag på bio i en tom salong, och man kan undra var folk håller hus? Jag vill ju gå på en fullsatt amerikansk föreställning, bara för att se hur det är! Om brudarna skriker lika mycket och om snubbarna verkligen gapar "OH DON'T GO IN THERE" åt duken. Hur det verkligen ligger till kommer vi kanske aldrig att få veta, om vi inte går på premiären av "Sorority Row" på fredag, som vi pratat om. Överlag upplever jag att det är ganska tomt på folk i San Francisco. Alla restauranger vi går förbi är antingen stängda eller ödsligt tomma. Niklas var inne på att "det är ju vardag", men jag tror att amerikanarna är ute väldigt mycket mer än exempelvis svenskarna, utan att ta hänsyn till vilken dag i veckan det är. Jag tror nog snarare att det faktiskt är den berömda finanskrisen som ger sig till känna, USA är väl ett av de land som drabbats värst... Hysteriskt mycket folk har förlorat sina jobb, så barerna ekar tysta just nu. Vi får väl se hur det är i helgen, om det är nån skillnad.

Filmen var för övrigt inte särskilt mycket att hänga i granen, förutom de två manliga huvudrollsinnehavarna som gav mig och Niklas en träningsångest utöver någon annan! Efter semestern börjar vi lyfta skrot, men NU är vi på semester! Langa hit en cheesecake till, tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det händer om och om igen, flera gånger om året, och därför slutar man aldrig att förvånas över hur urholkat dumma en del politiker verkar vara. Om man har ett yrke som man vet bevakas hårt av press, hur vågar man då fuska och bryta mot både regler, ...

Är det inte dags att någon sätter sig ner med Uma Thurman och frågar hur det egentligen står till? I början av sin karriär plockades hon fram av Quentin Tarantino och fick således förmånen att medverka i en av 90-talets mest berömda kultklassiker; "P...

Jag förstår inte det här med Cheryl Cole's "Fight For This Love". De första gångerna jag hörde den var på VH1, en musikvideo som lät som något Kim Wilde kunde ha gjort 1993 (lät ungefär som "If I Can't Have You"). Uråldrigt discosound som drev mig ti...

Jag har en hatkärlek till att blogga. Ibland och emellanåt kan jag verkligen känna hur mycket jag vill uttrycka mig om något, berätta om något, redogöra för något - hur mycket jag faktiskt har något på hjärtat. Samtidigt kan jag känna en fasa, en ovi...

Jag har varit SÄMST på att blogga den senaste månaden, jag vet. Jag har väl inte haft något att säga, jag vet inte. Men idag hann jag bli irriterad två gånger innan jag ens kommit till jobbet, och då måste jag ju naturligtvis frå berätta! För det för...