Igår hade jag världens längsta dag. Jag var på jobbet 07:50, jobbade till 11:30, åkte in till stan i ösregnet och tryckte i mig en macka på Subway, hade körlektion nummer 14 från 13:00 till 14:40, var tillbaka på jobbet 15:20, jobbade till 17:00, åkte in till stan i ösregnet och tryckte i mig en McFish på McDonalds, gick tillbaka till körskolan och hade teori från 18:15 till 20:30, rusade hem, bytte om och gick ut igen, vidare till söder där Jossan hade sin födelsedagsfest på en bar/restaurang, hällde i mig två glas vin och gick sedan till Slussen för att ta tunnelbanan hem vid midnatt. Jag hade sällskap med Moa till city, sedan åkte jag några stationer själv. Samtidigt som Moa gick av klev ett par på och satte sig i sätena bredvid mig. Kvinnan på ena sidan, mannen mitt emot.

-Har'u nån bira eller? väser kvinnan till mannen.

-Jaja, men du får vänta tills vi kommer hem.

-Vafan, jag e så jävla törstig, jag MÅSTE ha en nu!

-Man får inte dricka här, du får vänta i 20 minuter.

-Äääh vafan, min tunga é så jävla torr sa kvinnan och smackade torrt med sin mun. Vad som händer sedan är något surrealistiskt.

-Nä... Vafan... Nämen nu... Vet du, jag måste prutta! säger kvinnan till mannen, som genast börjar skrocka och fnissa.

-URSÄKTA MIG, JAG MÅSTE PRUTTA! gastar hon åt mitt håll, innan hon lyfter ena benet likt en hund som ska kissa, och släpper iväg en fjärt. Sedan börjar hon skratta med sin hesa alkisröst, samtidigt som mannen skrockar ikapp med henne. När de båda känner stanken av hennes fis höjs volymen på deras skratt, kvinnan börjar vifta med händerna likt en kock som vill få upp aromer ur en gryta, och säger:

-Mmmm, känner du? Mmmm, smaskens!

Sedan når stanken mig. Jag vill inte göra dramatisk sorti, så jag håller god min tills tåget når nästa station, och låtsas helt enkelt som om jag ska av där, men jag byter bara plats till någonstans längre bak i tåget.

Så avslutar man en av de längsta dagarna i sitt liv.