På bilden ser ni en naturlig reaktion på ett nekat bolån hos banken. I alla fall om man använder Sam Raimis comeback till skräckfilmvärlden, "Drag Me To Hell", som referens. Jag och Niklas var på bio igår för att insupa denna hyllade old school-skräckis, som till och med lyckats charma svårflirtade kritiker på DN och SvD, för att nämna två. Vi hade således mycket höga förväntningar, och då är det ganska oundvikligt att inte drabbas av ett litet antiklimax. Jag gillade filmen överlag. Den kändes verkligen old school, lite som en saga eller serietidning i filmformat för vuxna. Man såg på långa vägar att det var Sam Raimi som låg bakom det här spektaklet, Evil Dead-slafset lurade runt varje hörn. Äckelfaktorn var således hög. Hursomhelst var det slutscenen som höjde mitt betyg ett snäpp, jag är en sucker för just sådana slut. Man slutar liksom med adrenalinet på topp.