I morse åkte Jakob till Berlin för en partyweekend med sin bästis Robert. Han åkte hem till Robert redan igår kväll för att sova där, eftersom deras buss till flygplatsen gick 0240 i natt. Jag har hela tiden tänkt att det ska bli nyttigt och skönt med en helg för mig själv, men det tog inte ens tre timmar igår kväll innan jag kände mig ensammast i världen. Det bara ekade här i lägenheten. Jakob är i stort sett aldrig tyst, (vilket i vanliga fall kan göra mig vansinnig), så det blir en väldig skillnad när han inte är här. Inga Jakob-skratt, inget skramlande i köket, inget Jakob-sjungande, ingenting! Som alla andra sambos som får lite tid för sig själva kom jag till någon slags insikt igår om att jag gnäller för mycket på honom. Jag vet inte vad det där är, det måste vara någon slags automatisk självhjälp som kroppen sätter igång så fort man får tillfälle att ha lite dåligt samvete för det där man sa vid frukosten igår morse. Störtlöjligt. Men det ska erkännas - jag gnäller alltid över hur viktigt det är för mig med TID FÖR MIG SJÄLV. Och när jag väl sitter här så fattar jag inte vad det är som är så viktigt med det!? Fast det är nog bara ovanan som talar. Jag och Jakob har ändå delat rum (för det är ju bara en etta) i över ett år, så det är klart att det känns ovant när han inte är här...

Niklas kommer snart över på en skräckopera och sleepover, så vi ska sitta och fnittra hela natten hade vi tänkt. Och ja, det är en skräckopera. Med Paris Hilton och Sarah Brightman. (Herregud!)

Idag hade jag min tolfte körlektion. Det kändes som om vi avancerade några steg, vi körde stadstrafik och läraren pushade mig hela tiden med jävligt jobbiga frågor samtidigt som jag skulle koncentrera mig på körningen. Efteråt var jag hyperstressad, men han tyckte att det gick riktigt bra idag. Själv är jag osäker, jag kände mig väldigt mycket mer stressad än vanligt. Vid nåt tillfälle instruerade han mig att vifta med högra handen i backspegeln som tack åt någon som hade lämnat plats åt mig. Jag var så förvirrad och hårt koncentrerad att jag istället flängde upp vänstra handen och la den lite halvslött på nackstödet. Läraren bara garvade. Jag bytte hand och fick upp den högra, men jag tog liksom aldrig ner den för jag var som sagt förvirrad och koncentrerad. Där satt jag och vinkade som en jävla idiot, föraren bakom måste ha undrat vad jag sysslade med egentligen.

Men men. Nästa vecka har jag tre tider och veckan därpå tre till. Sen har jag faktiskt haft närmare 20 lektioner, då borde det mesta ha satt sig. Eller?