Sedan jag skrev sist har jag haft tre körlektioner, och alla tre har ägt rum den här veckan. Det märks att det är en verklig bonus att köra så tätt, för det har aldrig gått så bra som idag! När lektionen var slut kände jag en riktig kick, jag kände mig så BRA och så stolt över mig själv! Idag fick jag äntligen ta mig ut ur det där trista bostadsområdet i Alvik som vi kört i varje gång hittills, och ut på de riktiga vägarna! Jag körde i rondeller och i trafikljuskorsningar och som högst var jag uppe i 70 km/h - WOOOOHOOOOOO! Jävlar vad det gick, och vilken koll jag hade! Läraren sa att jag såg riktigt avslappnad ut, och jag kände mig faktiskt det oxå. Det var en sån frihet att ta sig ut från övningsområdet och ut i verkligheten, det känns så bra även nu i efterhand! 

Vid en trafikljuskorsning skulle jag svänga till vänster och in på en tvåfilig väg. Det var lite kö så jag hackade mig framåt i omgångar, och när det äntligen var min tur så möter jag en tjutande ambulans på fel sida av vägen, där jag precis kört in!!! Läraren tvärnitade med sina bromsar, kastade sig över ratten och styrde in oss mot en kant så att ambulansen kom förbi. När det nu gick så bra så var det ju naturligtvis tvunget att jag nästan skulle frontalkrocka med en ambulans!!!  Typiskt! Men bortsett från det, och från nåt ynka litet motorstopp i nån korsning, så låg jag på topp idag! Helt plöstligt känns inte vägen till körkortet så hopplöst lång längre. 

Nu har jag "bantat" i nästan två veckor. Förra veckan var jag ganska duktig - jag åt bara lunch eller middag, och så ersatte jag de andra måltiderna med måltidsersättning. Den här veckan har det börjat kännas lite tungt, så jag har sakta men säkert gått tillbaka till att äta två gånger om dagen, och ersätta en av måltiderna istället för två av dem. Min plan var att jag skulle väga mig imorgon bitti, men jag orkade inte vänta längre. Jag ställde mig på vågen alldeles nyss. Jag hade egentligen inga förväntningar, det skulle inte förvånat mig om jag hade vägt exakt lika mycket som för knappt två veckor sen. Men det gjorde jag inte. Jag har gått ner knappt tre kilo, och det var faktiskt mer än jag väntade mig. Med handen på hjärtat så har jag ju faktiskt fuskat lite grann. I helgen vart det mycket fest och till och med en flottig buffémiddag, och i söndags när jag var bakis och tyckte synd om mig själv sket jag i allt och åt ostbågar. Trots dessa snedsteg har jag alltså lyckats gå ner några kilo, och det känns ju för fan helt fantastiskt! Jag tror att det allra viktigaste är att jag brutit mina osunda vardagsvanor som jag hade tidigare. Jag och Jakob hade som vana att varje kväll framför TV:n trycka i oss "något gott" och ett tag kändes det som om det inte fanns några gränser alls. Slutligen stod det mig upp i halsen, och sötsuget har faktiskt varit näst intill obefintligt under de här två veckorna. Och DET tror jag är direkt avgörande, både för en viktminskning och för att vikten inte ska skena iväg framöver. Visst kan man ha nån ätar-kväll då och då, men inte varenda jävla vardagskväll. 

Med detta i bagaget ska jag nog försöka fortsätta som jag börjat ett tag till. Kan jag gå ner knappt tre kilo på två veckor utan att egentligen anstränga skiten ur mig, ska det nog inte vara några problem att gå ner några till. Målvikten är fyra kilo bort, och även om jag inte förväntar mig att nå den på så kort tid som bara någon månad, så känns den åtminstone inte lika avlägsen som förut. 

Nu har jag dessutom varit rökfri i en månad, med undantag för de feströkningar som inträffat vid ett eller två tillfällen. Med andra ord känner jag mig hysteriskt nöjd med mig själv just nu, och jag tror jag ska fira detta med en god middag ikväll! Tjipp!