Sedan jag skrev sist har jag haft tre körlektioner, och alla tre har ägt rum den här veckan. Det märks att det är en verklig bonus att köra så tätt, för det har aldrig gått så bra som idag! När lektionen var slut kände jag en riktig kick, jag kände mig så BRA och så stolt över mig själv! Idag fick jag äntligen ta mig ut ur det där trista bostadsområdet i Alvik som vi kört i varje gång hittills, och ut på de riktiga vägarna! Jag körde i rondeller och i trafikljuskorsningar och som högst var jag uppe i 70 km/h - WOOOOHOOOOOO! Jävlar vad det gick, och vilken koll jag hade! Läraren sa att jag såg riktigt avslappnad ut, och jag kände mig faktiskt det oxå. Det var en sån frihet att ta sig ut från övningsområdet och ut i verkligheten, det känns så bra även nu i efterhand! 

Vid en trafikljuskorsning skulle jag svänga till vänster och in på en tvåfilig väg. Det var lite kö så jag hackade mig framåt i omgångar, och när det äntligen var min tur så möter jag en tjutande ambulans på fel sida av vägen, där jag precis kört in!!! Läraren tvärnitade med sina bromsar, kastade sig över ratten och styrde in oss mot en kant så att ambulansen kom förbi. När det nu gick så bra så var det ju naturligtvis tvunget att jag nästan skulle frontalkrocka med en ambulans!!!  Typiskt! Men bortsett från det, och från nåt ynka litet motorstopp i nån korsning, så låg jag på topp idag! Helt plöstligt känns inte vägen till körkortet så hopplöst lång längre. 

Nu har jag "bantat" i nästan två veckor. Förra veckan var jag ganska duktig - jag åt bara lunch eller middag, och så ersatte jag de andra måltiderna med måltidsersättning. Den här veckan har det börjat kännas lite tungt, så jag har sakta men säkert gått tillbaka till att äta två gånger om dagen, och ersätta en av måltiderna istället för två av dem. Min plan var att jag skulle väga mig imorgon bitti, men jag orkade inte vänta längre. Jag ställde mig på vågen alldeles nyss. Jag hade egentligen inga förväntningar, det skulle inte förvånat mig om jag hade vägt exakt lika mycket som för knappt två veckor sen. Men det gjorde jag inte. Jag har gått ner knappt tre kilo, och det var faktiskt mer än jag väntade mig. Med handen på hjärtat så har jag ju faktiskt fuskat lite grann. I helgen vart det mycket fest och till och med en flottig buffémiddag, och i söndags när jag var bakis och tyckte synd om mig själv sket jag i allt och åt ostbågar. Trots dessa snedsteg har jag alltså lyckats gå ner några kilo, och det känns ju för fan helt fantastiskt! Jag tror att det allra viktigaste är att jag brutit mina osunda vardagsvanor som jag hade tidigare. Jag och Jakob hade som vana att varje kväll framför TV:n trycka i oss "något gott" och ett tag kändes det som om det inte fanns några gränser alls. Slutligen stod det mig upp i halsen, och sötsuget har faktiskt varit näst intill obefintligt under de här två veckorna. Och DET tror jag är direkt avgörande, både för en viktminskning och för att vikten inte ska skena iväg framöver. Visst kan man ha nån ätar-kväll då och då, men inte varenda jävla vardagskväll. 

Med detta i bagaget ska jag nog försöka fortsätta som jag börjat ett tag till. Kan jag gå ner knappt tre kilo på två veckor utan att egentligen anstränga skiten ur mig, ska det nog inte vara några problem att gå ner några till. Målvikten är fyra kilo bort, och även om jag inte förväntar mig att nå den på så kort tid som bara någon månad, så känns den åtminstone inte lika avlägsen som förut. 

Nu har jag dessutom varit rökfri i en månad, med undantag för de feströkningar som inträffat vid ett eller två tillfällen. Med andra ord känner jag mig hysteriskt nöjd med mig själv just nu, och jag tror jag ska fira detta med en god middag ikväll! Tjipp!

 

Gitte

9 maj 2009 00:35

jag har lyckats med konstycket att tio i sex fatta beslutet att inte köpa cigg, fast jag inte ens visste att jag skulle sluta röka två minuter innan dess. Ångrar mig som attans. Hur har du lyckats en hel månad? Lider redna nu och det har inte gått mer än 9,5 timmar sedan jag rökte sist... finns det ett liv bakom suget?

http://www.bortbytingen.bloggagratis.se

 

Daniel

9 maj 2009 12:49

Alltså jag rökte ganska lite när jag rökte på heltid, typ 2-3 cigg om dagen. Så det är inte särskilt mycket att vänja sig av med... Du kanske borde prova nån hjälp, typ plåster eller tuggummin?

 

Gitte

9 maj 2009 19:03

Där blev du min idol. Som fanatisk storrökare så är jag full av beundran över människor som lyckas begränsa sitt missbruk till ett par tre om dagen! Har alltid undrat hur ni gör eller varför vi alla andra inte kan lära oss konsten att "bara" nyttja de goa och inte alla de andra utfyllnads som man suger i sig per dag. Men det måste bli ett stopp, det är en långsam och irriterande död i förtid och tänk så mycket man kunde unnat sig för de pengarna istället! För att inte tala om hur mycket av sin arbetstid man slösar bort genom att röka upp förtjänsten man drar in... helkorkat! Plåster och tuggummi hoppar jag nog. Hoppas jag. Hellre en cigg eller två om dagen om det verkligen kniper.

http://www.bortbytingen.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det händer om och om igen, flera gånger om året, och därför slutar man aldrig att förvånas över hur urholkat dumma en del politiker verkar vara. Om man har ett yrke som man vet bevakas hårt av press, hur vågar man då fuska och bryta mot både regler, ...

Är det inte dags att någon sätter sig ner med Uma Thurman och frågar hur det egentligen står till? I början av sin karriär plockades hon fram av Quentin Tarantino och fick således förmånen att medverka i en av 90-talets mest berömda kultklassiker; "P...

Jag förstår inte det här med Cheryl Cole's "Fight For This Love". De första gångerna jag hörde den var på VH1, en musikvideo som lät som något Kim Wilde kunde ha gjort 1993 (lät ungefär som "If I Can't Have You"). Uråldrigt discosound som drev mig ti...

Jag har en hatkärlek till att blogga. Ibland och emellanåt kan jag verkligen känna hur mycket jag vill uttrycka mig om något, berätta om något, redogöra för något - hur mycket jag faktiskt har något på hjärtat. Samtidigt kan jag känna en fasa, en ovi...

Jag har varit SÄMST på att blogga den senaste månaden, jag vet. Jag har väl inte haft något att säga, jag vet inte. Men idag hann jag bli irriterad två gånger innan jag ens kommit till jobbet, och då måste jag ju naturligtvis frå berätta! För det för...