Det är inte ofta jag har "dåliga dagar" men idag har jag varit sällsynt trött och irriterad på allt runtomkring mig. Ni vet, när INGENTING passar längre, man vill bara "inte finnas" just idag. Det kanske låter lite väl extremt, men ni förstår känslan. Alla irriterar dig, det är för varmt, du har fula kläder, jobbet suger, allt är äckligt, smaklöst och vedervärdigt. Så, nu har ni förstått. 

Jag hade min sista körlektion med min ordinarie lärare Erik idag. Det var en dubbel lektion, tre och en halv timme lång. Hade en likadan igår, och jag fick lika ont i ryggen båda dagarna. Mot slutet av lektionen ville jag bara stanna bilen och börjar gråta vid vägkanten. Förlåt, men jag är så trött på att övningsköra, jag ORKAR INTE HÖRA ETT ORD TILL från honom. Jag är så TRÖTT på att hela tiden få höra vad jag gör för fel, och även när jag inte gör fel så ska han ändå flika in med förslag om vad jag kunde gjort istället i den situationen. OCH? När han påpekade att jag stod liiiiite snett efter att jag parkerat idag var jag fan tvungen att bita mig i tungan. Väl ute på vägen igen fick jag tvångstankar om att jag skulle köra över på fel vägbana, mot mötande trafik, och skrika: VAD GILLAR DU DET HÄR DÅ??? VAD GILLAR DU DET HÄR???

Jag vet, det låter vansinnigt. Men det är bara vanlig frustration. 

Imorgon är det dags för teoriprov, och jag hoppas verkligen att det går bra och att jag blir godkänd. Sedan tänker jag aldrig mera läsa ett enda ord teori till, i resten av mitt liv. Känn på den, Vägverket!