Sedan jag fick körkort i veckan så har jag haft en oumbärlig lust att ge mig ut och köra vid första bästa tillfälle som ges. Jakobs föräldrar har lånat mig en av deras bilar, (de har två men använder i huvudsak bara en), så jag har dessutom haft obegränsad tillgång till bil. I onsdags tog jag med mig Jakob på vår första roadtrip, vi bestämde oss för att åka till Uppsala. Jag körde genast fel och hamnade på avvägar, men helt plötsligt dök det upp skyltar till E18 som vi då följde. Just i början var jag inte särskilt kaxig, det kändes dessutom sjukt ovant med en helt ny bil. Och vilken jävla bil sen! Det är en stor Volvokombi från 80-talet, det känns som om jag kör runt ett helt hus! Jag övningskörde ju i en tvådörrars... Men efter nån kvart kändes det som om jag vant mig, så hela resan gick grymt bra.

Idag var det dags för roadtrip nummer 2! Jag släpade upp en bakfull Jakob ur sängen, (jag hade naturligtvis inte druckit själv!), och styrde sedan kosan mot Nynäshamn. Det var långt till Nynäshamn, och krångligt! De hade stängt av en jättesektion av motorvägen, så vi omleddes in på diverse landsvägar och kringelikrokisar. Ingen av oss hade varit i Nynäs förut så vi hade ingen aning om hur stort eller litet det skulle vara. Väl framme i Nynäshamn centrum parkerade vi längs med en vägkant och slogs genast av hur tyst det var runt omrking oss. Dödstyst. Inte ens vindsuset hördes mellan husen, det kändes som om vi klivit rakt in i inledningsscenen till "Dawn of the Dead". Vi såg knappt till någon alls, förutom en gubbe med en hund som satte sig på en bänk precis där vi hade parkerat.

Stan såg ut som vilken svensk småstad som helst, det kändes som om vi var betydligt längre bort från Stockholm City än vi egentligen var. Där fanns till och med en skivbutik! En riktig! Med fysiska CD-skivor på hyllor! "Gud vad retro!"

Vi gick längs med centrumgatan (åtminstone antog vi att det var centrumgatan) och passerade skivbutiken, systembolaget, apoteket och en Konsum. Sen var det slut. Det tog tio sekunder att gå igenom Nynäshamn. I slutet av gatan låg Centrumgrillen. Perfekt, tänkte vi, här slår vi oss ner!

Jag satt med en mjukglass i handen när en man kom tillsammans med sin hund. (Inte samma man som satte sig på bänken vid vår bil). Mannen beställer två korvar i bröd. Jag hann tänka att han måste vara hungrig, innan han börjar tugga i sig den ena korven, och GER DEN ANDRA TILL HUNDEN!!! Sedan stod de två där och åt varsin korv tillsammans, medan de såg ut över parkeringsplatsen och filosoferade över livet.

Det var så hjärtevärmande att jag utnämnde mannen till dagens hjälte, där och då! Tänk att man skulle behöva åka till Nynäshamn för att få bevittna sådan kärlek, sådan generositet, sådan gemenskap mellan man och hund! Ååååh, så fint!

Förfriskade av mannens och hundens vänskap strosade vi tillbaka till bilen, det fanns nog inte så mycket mer att se här. Vid bilen satt naturligtvis den andre mannen med hunden kvar. De delade inte en måltid men såg likväl lika filosofiska ut.

Jag står och bläddrar i gamla inlägg på Konsumbloggen (konsumbloggen.com), och måste bara dela med mig av en RIKTIG klassiker:

- Ursäkta, ursäkta, kan ni hjälpa mig? Jag skulle vilja köpa lite härlig, grön… lite frugg.
- Frukt? Javisst, vad vill ni ha för frukt?
- Ja, jag vill ha såna där härliga, fina (viftar med handen mot apelsiner) ägg.
- Vill ni ha apelsiner?
- Ja, fem stycken. Ägg. Fina, härliga. Tre stycken ägg.
(Jag plockar i tre apelsiner i en påse)
- Sådär, tre apelsiner, varsågod.
- Nej, jag ska ha tre stycken. Tre. T-r-e.
(Jag stoppar lätt förvirrad i ytterligare en apelsin i påsen)
- Är det bättre nu?
- (suckar uppgivet) Jaja. Och så vill jag ha lite härliga, gröna… (viftar mot päron) härliga, goda… pillon.