Jag jobbade ikväll extra i kundtjänsten i matbutiken. Nedan följer ett samtal som ägde rum under kvällen.

-Jo, jag undrar, hur kan frallorna vara så färrrska? Jag menar, klockan är åtta på kvällen, bakas de i butiken?

-Nej, det tror jag inte att de gör.

-Tror?

-Just det.

-Får ni leverans på eftermiddagarna oxå eller hur kan de vara så färrrska?

-Jag vet inte hur de kan vara så färska, men det är väl bra att de är det...

-Men man undrar ju var de bakas?

-Ja, de bakas väl på ett bageri, jag vet inte.

-Vet inte?

-Nej. Brödpersonalen har gått hem så det finns ingen att fråga just nu. De är tillbaka imorgon.

-Men vad är det för ordning... Bakas frallorna i ett b... Vart ligger det här bageriet?

-Jag vet inte.

-Man undrar ju som konsument, vart frallorna bakas, hur de kan vara så färrrska!

-Ja, nu vet jag inte detta tyvärr. Det finns personal att fråga men de är alltså inte här just nu.

-Men detta är ju en kundtjänst, du ska väl veta?

-Ja, jag kan ju inte veta precis ALLT, tyvärr!

-Det är väl det minsta man kan begära som konsument, att man får veta vart brödet bakas... Hur de kan vara så färrrska...

-Jamen NU VET INTE JAG DET! NÄSTA!!!

Jag var faktiskt tvungen att höja rösten. Jag blir så förtvivlad över FOLK överlag, vad är detta att sätta igång en diskussion om? Kan man inte bara vara glad att frallorna är så jävla FÄRRRSKA även på kvällen? Och sen när är "det minsta man kan begära" att en vanlig sketen anställd ska veta vart fan bageriet som gör de FÄRRRSKA frallorna ligger? SEN NÄR???

Jag kan få lite dåligt samvete när jag tappar tålamodet och höjer rösten sådär. Det är egentligen oproffsigt. Helst ska man le oavbrutet och upprepa samma vänliga svar om och om igen, som en jävla robot. Well I'm sorry, jag är faktiskt inte mer än människa.

Jag kan för övrigt tillägga att jag kände mig kaxig när jag vaknade idag. Sådär catwalk-kaxig som man kan känna sig vissa dagar. Den totala motsatsen till de dagarna då man känner sig fet, svettig och ofancy. Så idag gick jag upp, klädde mig i svarta jeans, en snygg t-shirt och mina gälla jättegula skor som alltid fångar folks uppmärksamhet. Jag gjorde en stor jävla blond frisyr som var "all over the place" liksom, drog på mig mina solglajjor och gick ut på stan. I iPoden drog jag på "Beat It" med Michael Jackson på ashög volym, promenerade i takt med musiken och kände hur jag hade en stjärnstatus runt omkring mig som gjorde att ALLA såg åt mitt håll! Det kändes skönt. Man behöver jobba MED sitt självförtroende ibland, och inte bara EMOT det, som man kanske oftast gör.