Idag hade jag min uppkörning. Jag lyckades näst intill hemlighålla den, men det var svårt nu mot slutet. Huvudsaken är i alla fall att JAG KLARADE DEN, och jag är från och med nu innehavare av ett alldeles eget körkort! För exakt 12 veckor sedan hade jag min första körlektion, och innan den hade jag aldrig suttit bakom en ratt överhuvudtaget. Idag, exakt tre månader senare, är jag färdig! Klar! Finito! Done! Körkortet är mitt! Det var så många olyckskorpar som kraxade i början om att jag aaaaldrig skulle hinna ta körkort innan augusti, att det skulle jag aaaaldrig fixa! Det är en fantastisk känsla att säga "IN YOUR FACE" till de människorna, jag blev klar INNAN min deadline!

Jag tror att kontrollanten på uppkörningen var en väldigt snäll sådan, han var trevlig och jag behövde inte göra något svårt överhuvudtaget. Inga fickparkeringar, inga starter i backe, inga säkerhetskontroller - bara körning. I slutet när jag skulle parkera bilen vid Vägverket så ställde jag mig helt snett över två rutor. När jag skulle rätta till det sa han: "Nejnejnej, strunta i det. Vi står bra här!" Sedan klottrade han lite på sina papper och frågade: "Teoriprovet, är det klart?". När jag svarade ja fortsatte han: "Vad bra. Då har du ett körkort. Grattis!"

Själva körningen gick bra, men jag missade två saker. Vid en påfart till motorväg missade jag hastighetsskylten så jag var tvungen att fråga honom vad hastighetsgränsen var. Och i en rondell, efter att jag fått anvisning mot ett mål, var jag för snabb och körde åt helt fel håll. Men det gjorde tydligen inget, för mitt rosa lilla plastkort är redan på väg i posten. Och jag har knappt aldrig varit så stolt över mig själv.