Idag hade jag min uppkörning. Jag lyckades näst intill hemlighålla den, men det var svårt nu mot slutet. Huvudsaken är i alla fall att JAG KLARADE DEN, och jag är från och med nu innehavare av ett alldeles eget körkort! För exakt 12 veckor sedan hade jag min första körlektion, och innan den hade jag aldrig suttit bakom en ratt överhuvudtaget. Idag, exakt tre månader senare, är jag färdig! Klar! Finito! Done! Körkortet är mitt! Det var så många olyckskorpar som kraxade i början om att jag aaaaldrig skulle hinna ta körkort innan augusti, att det skulle jag aaaaldrig fixa! Det är en fantastisk känsla att säga "IN YOUR FACE" till de människorna, jag blev klar INNAN min deadline!

Jag tror att kontrollanten på uppkörningen var en väldigt snäll sådan, han var trevlig och jag behövde inte göra något svårt överhuvudtaget. Inga fickparkeringar, inga starter i backe, inga säkerhetskontroller - bara körning. I slutet när jag skulle parkera bilen vid Vägverket så ställde jag mig helt snett över två rutor. När jag skulle rätta till det sa han: "Nejnejnej, strunta i det. Vi står bra här!" Sedan klottrade han lite på sina papper och frågade: "Teoriprovet, är det klart?". När jag svarade ja fortsatte han: "Vad bra. Då har du ett körkort. Grattis!"

Själva körningen gick bra, men jag missade två saker. Vid en påfart till motorväg missade jag hastighetsskylten så jag var tvungen att fråga honom vad hastighetsgränsen var. Och i en rondell, efter att jag fått anvisning mot ett mål, var jag för snabb och körde åt helt fel håll. Men det gjorde tydligen inget, för mitt rosa lilla plastkort är redan på väg i posten. Och jag har knappt aldrig varit så stolt över mig själv. 

 

Gitte

15 juli 2009 12:15

Grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis och åter grattis!! Såå snyggt jobbat! Wow, du är min idol!

http://www.bortbytingen.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det händer om och om igen, flera gånger om året, och därför slutar man aldrig att förvånas över hur urholkat dumma en del politiker verkar vara. Om man har ett yrke som man vet bevakas hårt av press, hur vågar man då fuska och bryta mot både regler, ...

Är det inte dags att någon sätter sig ner med Uma Thurman och frågar hur det egentligen står till? I början av sin karriär plockades hon fram av Quentin Tarantino och fick således förmånen att medverka i en av 90-talets mest berömda kultklassiker; "P...

Jag förstår inte det här med Cheryl Cole's "Fight For This Love". De första gångerna jag hörde den var på VH1, en musikvideo som lät som något Kim Wilde kunde ha gjort 1993 (lät ungefär som "If I Can't Have You"). Uråldrigt discosound som drev mig ti...

Jag har en hatkärlek till att blogga. Ibland och emellanåt kan jag verkligen känna hur mycket jag vill uttrycka mig om något, berätta om något, redogöra för något - hur mycket jag faktiskt har något på hjärtat. Samtidigt kan jag känna en fasa, en ovi...

Jag har varit SÄMST på att blogga den senaste månaden, jag vet. Jag har väl inte haft något att säga, jag vet inte. Men idag hann jag bli irriterad två gånger innan jag ens kommit till jobbet, och då måste jag ju naturligtvis frå berätta! För det för...