Aldrig har väl mitt hjärta slagit så hårt och snabbt som idag, när jag satt i Vägverkets lokaler på Klarabergsviadukten och skulle lämna in mitt teoriprov. Jag kände inombords hur ledsen och frustrerad jag skulle bli om jag fick underkänt, det kändes verkligen som om sanningens ögonblick var kommet.

Jag förberedde mig genom att ta en pluggfri kväll igår. Jag kröp upp i soffan istället och avnjöt tre avsnitt av "Harper's Island" tillsammans med Jakob. Jag har aldrig trott på att hårdplugga kvällen innan ett prov. Det som sitter, det sitter. Idag steg jag upp två och en halv timme innan provet skulle äga rum. Jag ville ha gott om tid på mig att äta en stadig frukost, göra mig fin och slippa vara stressad. Anledningen till min fåfänga var ju att det fotografi som sedan sitter på körkortet skulle tas idag, strax innan provet. (Jag fick se mitt färdiga körkort på en dataskärm, det såg väääldigt fint ut). På vägen till provet lyssnade jag på "köra-bil-musik" för att få igång adrenalinet. Det kanske är astöntigt, men exempel på sådana låtar är Lambrettas "Chemical", Bon Jovis "Livin' On a Prayer" samt Roxettes "Hotblooded". Hög volym och en rask promenad från busshållplatsen, sedan kände jag mig på topp!

Jag tyckte att provet var relativt svårt, men innan jag lämnade in det hann jag gå igenom det två och en halv gång, för att försäkra mig om att jag hade svarat så rätt som jag någonsin bara kunde, och undvikit slarvfel. Så jag tryckte på "Avsluta prov" och fick frågeställningen: "Är du säker på att du vill lämna in ditt prov? Så snart du tryckt på OK finns ingen återvändo". Jag tryckte på OK. Ett timglas började snurra, en text berättade att beskedet skulle komma inom några sekunder. I detta ögonblick kunde jag känna min egen puls dunka i halsen.

När ordet "Godkänt" dök upp på skärmen i skimrande grön text lyftes en så stor tyngd från mina axlar att jag höll på att ramla av stolen. Jag hade 57 rätt, gränsen är 52. Jag tittade snabbt igenom de frågor jag svarat fel på, men någonstans brydde jag mig egentligen inte. Jag är bara så lycklig och tacksam för att jag verkligen klarade det, och slipper allt krångel med att göra om och plugga mer osv. Nu kan jag glömma allt slit, och bara koncentrera mig på den kommande uppkörningen. Ikväll ska jag fira med en riktig ordentlig karatefylla! Det är jag fanimej värd!

 

b

6 juli 2009 00:43

grattis! hörde att teorin skulle bli ja och nej frågor för ett tag sen... var det så eller har det inte ändrats något?

skicka svar till: circumventor90@gmail.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det händer om och om igen, flera gånger om året, och därför slutar man aldrig att förvånas över hur urholkat dumma en del politiker verkar vara. Om man har ett yrke som man vet bevakas hårt av press, hur vågar man då fuska och bryta mot både regler, ...

Är det inte dags att någon sätter sig ner med Uma Thurman och frågar hur det egentligen står till? I början av sin karriär plockades hon fram av Quentin Tarantino och fick således förmånen att medverka i en av 90-talets mest berömda kultklassiker; "P...

Jag förstår inte det här med Cheryl Cole's "Fight For This Love". De första gångerna jag hörde den var på VH1, en musikvideo som lät som något Kim Wilde kunde ha gjort 1993 (lät ungefär som "If I Can't Have You"). Uråldrigt discosound som drev mig ti...

Jag har en hatkärlek till att blogga. Ibland och emellanåt kan jag verkligen känna hur mycket jag vill uttrycka mig om något, berätta om något, redogöra för något - hur mycket jag faktiskt har något på hjärtat. Samtidigt kan jag känna en fasa, en ovi...

Jag har varit SÄMST på att blogga den senaste månaden, jag vet. Jag har väl inte haft något att säga, jag vet inte. Men idag hann jag bli irriterad två gånger innan jag ens kommit till jobbet, och då måste jag ju naturligtvis frå berätta! För det för...