Jag jobbade ikväll extra i kundtjänsten i matbutiken. Nedan följer ett samtal som ägde rum under kvällen.

-Jo, jag undrar, hur kan frallorna vara så färrrska? Jag menar, klockan är åtta på kvällen, bakas de i butiken?

-Nej, det tror jag inte att de gör.

-Tror?

-Just det.

-Får ni leverans på eftermiddagarna oxå eller hur kan de vara så färrrska?

-Jag vet inte hur de kan vara så färska, men det är väl bra att de är det...

-Men man undrar ju var de bakas?

-Ja, de bakas väl på ett bageri, jag vet inte.

-Vet inte?

-Nej. Brödpersonalen har gått hem så det finns ingen att fråga just nu. De är tillbaka imorgon.

-Men vad är det för ordning... Bakas frallorna i ett b... Vart ligger det här bageriet?

-Jag vet inte.

-Man undrar ju som konsument, vart frallorna bakas, hur de kan vara så färrrska!

-Ja, nu vet jag inte detta tyvärr. Det finns personal att fråga men de är alltså inte här just nu.

-Men detta är ju en kundtjänst, du ska väl veta?

-Ja, jag kan ju inte veta precis ALLT, tyvärr!

-Det är väl det minsta man kan begära som konsument, att man får veta vart brödet bakas... Hur de kan vara så färrrska...

-Jamen NU VET INTE JAG DET! NÄSTA!!!

Jag var faktiskt tvungen att höja rösten. Jag blir så förtvivlad över FOLK överlag, vad är detta att sätta igång en diskussion om? Kan man inte bara vara glad att frallorna är så jävla FÄRRRSKA även på kvällen? Och sen när är "det minsta man kan begära" att en vanlig sketen anställd ska veta vart fan bageriet som gör de FÄRRRSKA frallorna ligger? SEN NÄR???

Jag kan få lite dåligt samvete när jag tappar tålamodet och höjer rösten sådär. Det är egentligen oproffsigt. Helst ska man le oavbrutet och upprepa samma vänliga svar om och om igen, som en jävla robot. Well I'm sorry, jag är faktiskt inte mer än människa.

Jag kan för övrigt tillägga att jag kände mig kaxig när jag vaknade idag. Sådär catwalk-kaxig som man kan känna sig vissa dagar. Den totala motsatsen till de dagarna då man känner sig fet, svettig och ofancy. Så idag gick jag upp, klädde mig i svarta jeans, en snygg t-shirt och mina gälla jättegula skor som alltid fångar folks uppmärksamhet. Jag gjorde en stor jävla blond frisyr som var "all over the place" liksom, drog på mig mina solglajjor och gick ut på stan. I iPoden drog jag på "Beat It" med Michael Jackson på ashög volym, promenerade i takt med musiken och kände hur jag hade en stjärnstatus runt omkring mig som gjorde att ALLA såg åt mitt håll! Det kändes skönt. Man behöver jobba MED sitt självförtroende ibland, och inte bara EMOT det, som man kanske oftast gör.

Aldrig har väl mitt hjärta slagit så hårt och snabbt som idag, när jag satt i Vägverkets lokaler på Klarabergsviadukten och skulle lämna in mitt teoriprov. Jag kände inombords hur ledsen och frustrerad jag skulle bli om jag fick underkänt, det kändes verkligen som om sanningens ögonblick var kommet.

Jag förberedde mig genom att ta en pluggfri kväll igår. Jag kröp upp i soffan istället och avnjöt tre avsnitt av "Harper's Island" tillsammans med Jakob. Jag har aldrig trott på att hårdplugga kvällen innan ett prov. Det som sitter, det sitter. Idag steg jag upp två och en halv timme innan provet skulle äga rum. Jag ville ha gott om tid på mig att äta en stadig frukost, göra mig fin och slippa vara stressad. Anledningen till min fåfänga var ju att det fotografi som sedan sitter på körkortet skulle tas idag, strax innan provet. (Jag fick se mitt färdiga körkort på en dataskärm, det såg väääldigt fint ut). På vägen till provet lyssnade jag på "köra-bil-musik" för att få igång adrenalinet. Det kanske är astöntigt, men exempel på sådana låtar är Lambrettas "Chemical", Bon Jovis "Livin' On a Prayer" samt Roxettes "Hotblooded". Hög volym och en rask promenad från busshållplatsen, sedan kände jag mig på topp!

Jag tyckte att provet var relativt svårt, men innan jag lämnade in det hann jag gå igenom det två och en halv gång, för att försäkra mig om att jag hade svarat så rätt som jag någonsin bara kunde, och undvikit slarvfel. Så jag tryckte på "Avsluta prov" och fick frågeställningen: "Är du säker på att du vill lämna in ditt prov? Så snart du tryckt på OK finns ingen återvändo". Jag tryckte på OK. Ett timglas började snurra, en text berättade att beskedet skulle komma inom några sekunder. I detta ögonblick kunde jag känna min egen puls dunka i halsen.

När ordet "Godkänt" dök upp på skärmen i skimrande grön text lyftes en så stor tyngd från mina axlar att jag höll på att ramla av stolen. Jag hade 57 rätt, gränsen är 52. Jag tittade snabbt igenom de frågor jag svarat fel på, men någonstans brydde jag mig egentligen inte. Jag är bara så lycklig och tacksam för att jag verkligen klarade det, och slipper allt krångel med att göra om och plugga mer osv. Nu kan jag glömma allt slit, och bara koncentrera mig på den kommande uppkörningen. Ikväll ska jag fira med en riktig ordentlig karatefylla! Det är jag fanimej värd!

Det är inte ofta jag har "dåliga dagar" men idag har jag varit sällsynt trött och irriterad på allt runtomkring mig. Ni vet, när INGENTING passar längre, man vill bara "inte finnas" just idag. Det kanske låter lite väl extremt, men ni förstår känslan. Alla irriterar dig, det är för varmt, du har fula kläder, jobbet suger, allt är äckligt, smaklöst och vedervärdigt. Så, nu har ni förstått. 

Jag hade min sista körlektion med min ordinarie lärare Erik idag. Det var en dubbel lektion, tre och en halv timme lång. Hade en likadan igår, och jag fick lika ont i ryggen båda dagarna. Mot slutet av lektionen ville jag bara stanna bilen och börjar gråta vid vägkanten. Förlåt, men jag är så trött på att övningsköra, jag ORKAR INTE HÖRA ETT ORD TILL från honom. Jag är så TRÖTT på att hela tiden få höra vad jag gör för fel, och även när jag inte gör fel så ska han ändå flika in med förslag om vad jag kunde gjort istället i den situationen. OCH? När han påpekade att jag stod liiiiite snett efter att jag parkerat idag var jag fan tvungen att bita mig i tungan. Väl ute på vägen igen fick jag tvångstankar om att jag skulle köra över på fel vägbana, mot mötande trafik, och skrika: VAD GILLAR DU DET HÄR DÅ??? VAD GILLAR DU DET HÄR???

Jag vet, det låter vansinnigt. Men det är bara vanlig frustration. 

Imorgon är det dags för teoriprov, och jag hoppas verkligen att det går bra och att jag blir godkänd. Sedan tänker jag aldrig mera läsa ett enda ord teori till, i resten av mitt liv. Känn på den, Vägverket!