Dåså! Nu är det äntligen dags! Sedan i januari har jag och Niklas planerat för vår drömresa, och nu helt plötsligt är väskan färdigpackad och flyget avgår om dryga 12 timmar. Jag har gått runt i lägenheten ikväll och panikat över allt jag kan tänkas ha glömt, men nu orkar jag inte tänka längre. Jag har alla biljetter och pass och vouchers och allt vad fan det är, allt annat kan man köpa nytt om man nu skulle ha glömt något. Men jag brukar verkligen aldrig glömma något, det har nog aldrig hänt faktiskt. Peppar peppar...

En 18 timmars flygresa till San Francisco väntar imorgon, och där blir vi kvar till på måndag. Då ska vi hämta en bil som vi redan bokat och betalt, och köra nedåt i Kalifornien. Los Angeles, San Diego och Las Vegas står på schemat, men jag hoppas att vi hinner med några oväntade impulsstopp någonstans i delstaten också. Tre veckor blir vi borta, och det hela är nervpirrande oplanerat (trots så lång planering) med endast två hotellnätter bokade. Må det förlovade landet i väst ta oss dit det vill, och må vi få uppleva det allra mesta och bästa och allt annat vi inte ens vågar drömma om! Förväntningarna är skyhöga men det går naturligtvis inte att bli besviken i United States of America, så nu bär det sannerligen av! 

Jag kommer att använda bloggen som resedagbok, så jag ska så ofta jag kan och hinner uppdatera med status och bilder. Om jag inte är för upptagen med att uppleva saker, förstås.

 

Rebecca

9 september 2009 12:33

Du glömde en sak! Att dra ut sladdarna, men det är lugnt jag har rivit upp alla sladdar i hela din lägenhet för att hitta de så det är lugnt:-) Tar resten på fejjan. Bienvenidos á San Francisco!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det händer om och om igen, flera gånger om året, och därför slutar man aldrig att förvånas över hur urholkat dumma en del politiker verkar vara. Om man har ett yrke som man vet bevakas hårt av press, hur vågar man då fuska och bryta mot både regler, ...

Är det inte dags att någon sätter sig ner med Uma Thurman och frågar hur det egentligen står till? I början av sin karriär plockades hon fram av Quentin Tarantino och fick således förmånen att medverka i en av 90-talets mest berömda kultklassiker; "P...

Jag förstår inte det här med Cheryl Cole's "Fight For This Love". De första gångerna jag hörde den var på VH1, en musikvideo som lät som något Kim Wilde kunde ha gjort 1993 (lät ungefär som "If I Can't Have You"). Uråldrigt discosound som drev mig ti...

Jag har en hatkärlek till att blogga. Ibland och emellanåt kan jag verkligen känna hur mycket jag vill uttrycka mig om något, berätta om något, redogöra för något - hur mycket jag faktiskt har något på hjärtat. Samtidigt kan jag känna en fasa, en ovi...

Jag har varit SÄMST på att blogga den senaste månaden, jag vet. Jag har väl inte haft något att säga, jag vet inte. Men idag hann jag bli irriterad två gånger innan jag ens kommit till jobbet, och då måste jag ju naturligtvis frå berätta! För det för...