Efter ett helt dygns oändligt resande sitter vi nu på vårt hotellrum i ett sjaskigt område i centrala San Francisco. Flygresan gick bra men kändes löjligt lång, särskilt som upplägget var lite stressigt i början för att sedan följas av massor av dödtid. Varför stressar man fram "middagen" och den ENDA filmen på nio timmar samtidigt, för att sedan inte ha något kvar att bjuda på? Filmen som visades var för övrigt "The Proposal" med Sandra Bullock och Ryan Reynolds, som kanske framkallade några fniss här och där. Skrattet fastnade dock i halsen när vi hade bytt flyg och samma film visades en gång till! Och det var alltså den enda filmen som visades på typ 15 timmars flygande - två gånger!

Förutom några felaktiga ordval ("Sfanks" istället för "Fine, thanks") i språkuppvärmningen så har allt gått kanonbra. Hotellet är lite läskigt - trånga korridorer, dörrar som står halvöppna in till kolsvarta rum, märkliga dofter och ljud, och lampor som blinkar frenetiskt bara man går över golvet. Dessutom låg det en filt utanför hotellentrén som började hosta när vi gick förbi! Under den låg nämligen en rosslig kvinna och sov! Just nu ligger vi här och lyssnar på diverse sirener utanför fönstret...

Klockan är 01:00, vi har vart vakna i över ett dygn och vi är härligt fnittriga så vi MÅSTE sova i den förhoppningsvis LUSfria sängen nu. Imorgon ska vi göra stan och samtidigt hitta nån annanstans att bo. Goodnight America, wherever you are!

 

Rebecca

9 september 2009 12:35

Låter som en film det där hotellet...creepy. Jaja hoppas ni blir världsvana tills jag kommer så ni kan lugna mina nerver haha:-) Stanna inomhus, det låter livsfarligt med alla sirener! "Sfanks" Hahahah..."Pleasure".

 

9 september 2009 17:29

Hej brorsan! Löjligt skönt att veta att ni är framme men hotellet känns ju sådär. Som Rebecca säger ser man nästan en film framför sig när du beskriver det. Hoppas ni kan sova gott och så längtar jag efter nästa inlägg!
Puss och kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det händer om och om igen, flera gånger om året, och därför slutar man aldrig att förvånas över hur urholkat dumma en del politiker verkar vara. Om man har ett yrke som man vet bevakas hårt av press, hur vågar man då fuska och bryta mot både regler, ...

Är det inte dags att någon sätter sig ner med Uma Thurman och frågar hur det egentligen står till? I början av sin karriär plockades hon fram av Quentin Tarantino och fick således förmånen att medverka i en av 90-talets mest berömda kultklassiker; "P...

Jag förstår inte det här med Cheryl Cole's "Fight For This Love". De första gångerna jag hörde den var på VH1, en musikvideo som lät som något Kim Wilde kunde ha gjort 1993 (lät ungefär som "If I Can't Have You"). Uråldrigt discosound som drev mig ti...

Jag har en hatkärlek till att blogga. Ibland och emellanåt kan jag verkligen känna hur mycket jag vill uttrycka mig om något, berätta om något, redogöra för något - hur mycket jag faktiskt har något på hjärtat. Samtidigt kan jag känna en fasa, en ovi...

Jag har varit SÄMST på att blogga den senaste månaden, jag vet. Jag har väl inte haft något att säga, jag vet inte. Men idag hann jag bli irriterad två gånger innan jag ens kommit till jobbet, och då måste jag ju naturligtvis frå berätta! För det för...