Igår kväll satt jag i kassan på Daglivs och jobbade extra i fyra timmar. Den årliga löneökningen gick igenom den första april, så nu sitter jag där och tjänar 240:- i timmen på helgerna. För den kvicktänkte skrapade jag alltså ihop en knapp tusenlapp på att sitta där igår, och det är ju faktiskt helt fantastiskt. Jag kommer förmodligen aldrig att göra mig av med det extrajobbet, det är liksom för bra betalt.

När jag satt där och filosoferade (det var ganska tomt i butiken och således rätt lite att sysselsätta sig med) kom en liten kille gående med en korg i ena handen. Efter sig hade sin syster (antar jag) som hjälpte till att lasta upp varorna på bandet. De hade plockat på sig bröd, smör, mjölk etc. Två vanliga kunder som skulle fylla på kylen, alltså. Det ovanliga i det här scenariot var att de var små barn, båda två. Jag skulle gissa på att killen var typ 11 och syrran typ 9. Jag kunde knappt hålla mig för skratt för det såg så bisarrt märkligt ut med två såna småttingar som handlar sådana "vuxna" grejer. Lillkillen passerade och ställde sig vid slutet av bandet för att börja packa ihop varorna i en kasse. "99 kronor blir det!" sa jag, varpå lillsyrran tar upp en liten välorganiserad rosa plånbok ur sin lika rosa ryggsäck. Hon plockar fram en välvikt hundring och sträcker artigt fram den. Sedan går hon fram till brorsan och säger med en uttråkad ton: "Lägg inte brödet överst nu."

Asså jag höll på att AVLIDA av skratt när de hade gått! Det roliga med de här två var att de liksom var så nollställda, de var PRECIS som ett vuxet par som vardagshandlar. Hela scenariot var så overkligt att jag knappt kunde fatta att det precis hade hänt. Speciellt när den nioåriga lilltjejen trött säger till sin bror att han inte ska lägga brödet överst. Så vuxna och ordentliga, men ändå så små.