I morse gav jag mig ut på vägarna igen, precis en vecka sedan senast. Det känns direkt att det inte är bra med ett så långt uppehåll, när jag satte mig bakom ratten var det precis som om det var första gången igen. Jag kom inte ihåg ett smack och jag kände bara ovilja och obehag, typ "JAG VILL INTE!!!" Nu kommer det att dröja till nästa vecka innan det är dags igen, men då ska jag åtminstone köra både måndag, tisdag och torsdag - så då får vi hoppas att det lossnar lite mera och känns tryggare. Redan mot slutet av lektionen idag kändes det bättre, jag kände mig inte lika rädd längre. Kopplingen funkade bättre och jag kom faktiskt upp i lite hastighet idag! Till och med såpass att läraren bad mig hålla koll på hastighetsmätaren för första gången, SEDÄRJA! Det är dock ansträngande att känna sig som en sån komplett idiot varje gång läraren ställer en fråga, typ "och när vi koppplar ska vi tänka på att...?" och förväntar sig ett svar från mig. "Eeeeh... hjälp!?" var mitt svar varenda gång idag. Hur man har tålamod att jobba som körlärare går över mitt förstånd. Särskilt de gånger han försökte få mig att svänga in nånstans, varpå jag fick kortslutning och bara brände förbi avfarten för att jag inte kom ihåg hur man svängde, typ. Det är svårt att erkänna att man faktiskt inte KAN, därför känns det pinsamt så fort jag inte kommer ihåg hur man gör ett visst moment... Men visst, det är ju därför vi sitter där, för att jag ska lära mig. Jag är så otålig bara.

Ikväll är det dags för teoriuppstart, jag har en känsla av att det kommer att bli olidligt tråkigt. Jag har läst 40 sidor i teoriboken och har rent utav brustit ut i skratt emellanåt för att det är så löjligt. Jag har aldrig någonsin ens hört talas om en förare som gör allt det där de skriver att man ska göra. Exempelvis ska man lägga upp ett litet personligt schema som man använder varje gång innan man startar bilen. Det ska kollas lyktor på alla håll och kanter, man ska prova tutan, kolla alla vätskenivåer, se till så att reg-skylten sitter fast, att alla rutor är hela, helljus, halvljus, bromsljus, bakljus, reflexer, att däcken har bra luft, att ratten går att ratta med... Gör ni allt detta, kära bilförare, innan ni startar bilen? Varje gång? Jag kan se mig själv stå där mitt i vintern vid min bil, med huvudet under motorhuven för att kolla oljenivån medan Jakob provar tutan och jag blir så rädd att jag smäller huvudet i huven. Teamwork!