Första lektionen är nu avklarad. Det är ganska blandade känslor faktiskt. Till att börja med måste jag bara säga att jag är väldigt förvånad hur mycket jag faktiskt fick KÖRA! Jag trodde att första lektionen skulle vara stillastående på en enorm parkering, där jag skulle få lära mig blinkers, typ. Jag trodde att läraren skämtade när han körde ut bilen till ett bostadsområde i Bromma och sedan sa åt mig att sätta mig bakom ratten. "Dä ä bar å åk!" Han förklarade lite snabbt vilka pedaler som var vilka, sedan bad han mig starta och köra iväg. Först var jag på väg rakt in i ett träd, sedan dök det upp både katter och barnfamiljer och andra bilar mitt på den smala vägen. Jag var helt chockad över att jag satt där och fick bilen att röra på sig mitt bland alla dessa människor. Hela tiden tänkte jag "Vad fan händer om jag bara råkar STAMPA ner gasen och köra över barnet där framme?" Men eftersom det var en trafikskolebil så hade ju läraren pedaler även på sin sida, så han var hela tiden beredd med bromsen, vilket kändes tryggt. 

Det svåraste var nog att starta och stanna, och själva fotarbetet på golvet. Praktiskt taget allt vi gjorde alltså. Jag är ett sånt kontrollfreak när det gäller att lära sig så jag vill ha full koll på allt med en gång, vilket naturligtvis är omöjligt. Men jag lyckades få till ganska schyssta svängningar och inbromsningar, och läraren sa "Det här var ju bra för att vara första gången bakom en ratt", så lite lovande måste jag ändå vara. Undrar bara om det här kalaset kommer att kosta 15, 20, 30 eller 40 tusen? Lärarens rekord med en enda elev var tydligen 80 lektioner, till det nätta värdet av 64.000:- Snacka om att ha bestämt sig för att ta det där jävla körkortet, oavsett vad det kostar! 

Idag är den stora dagen. Dagen D. Klockan 14:50 ska jag infinna mig på min allra första körlektion. Det känns stort! Som om en ny fas i mitt liv tar sin början. Jag har ingen aaaaning om hur det kommer att gå, hur det kommer att kännas eller vad jag ska förvänta mig. Det ska bli spännande att se om känslan kommer att vara "Okej, det här ska nog gå vägen" eller "Vad har jag gett mig in på?" Jag har aldrig någonsin ens suttit bakom en ratt, så jag är verkligen ett oskrivet blad. Reaktionerna från människor runtikring mig har varit väldigt olika. En del tycker att det är katastrof att jag aldrig ens övningskört med mina föräldrar, andra tycker att det är helt rätt att lära sig från grunden av en riktig lärare. Jag TROR att jag har bra förutsättningar för att lära mig snabbt och bli en bra förare. Jag är lugn och harmonisk och de få krissituationer jag haft har jag med facit i hand hanterat ganska bra. Jag skulle inte beskriva mig själv som ett nervous wreck eller någon som stressar hysteriskt, så jag tror att jag har en god grund att stå på. Huruvida jag har rätt i detta eller inte återstår att se.

Efter körlektionen bär det av till frisören för att sommarfixa frillan. Bara att komplettera med ett par nya vita sneakers och sedan är jag redo att gå catwalk nerför gatorna i stan, självklart till tonerna av "Unstoppable" med Kat De Luna i hörlurarna.