Idag är den tredje dagen i min bantningskur. Det är oxå den tredje veckan sedan jag slutade röka. Båda går förvånansvärt bra, faktiskt. Cigaretter tänker jag inte ens på, det är nästan löjligt hur enkel den biten är. Jag trodde att jag skulle få cravings vid varje vanetillfälle, som exemeplvis efter lunchen, men jag kan komma på mig själv långt senare med att inte ens ha regarerat över lunchciggen. Förmodligen rökte jag helt i onödan, för jag har inte haft några som helst problem med att sluta. Förra fredagen blev det en eller två eller tre eftersom jag var ute och rullade hatt, men om man kan hålla sig till de tillfällena är det ju jättebra. Och det är ju faktiskt det enda tillfället på tre långa veckor.

Och "bantningen" då. Jag gillar inte det ordet, det är så negativt laddat, "bantning". Jag ser inte mig själv som någon som bantar, jag minimerar bara mitt kaloriintag under ett par veckor för att känna mig bättre, för att må bättre. Att banta låter så stort, så jobbigt. Hursomhelst så går även det som tåget, måltidsersättningarna funkar fint och jag går aldrig hungrig. Jag tycker mig redan se resultat i spegeln men det är ju såklart bara inbillning. Halva veckan har gått, nu är det snart helg och sedan är det bara en vecka kvar innan jag ska väga mig. Har jag då bara bränt ett eller två kilo fett så är jag glad.

Jag hade första teorilektionen igår, som egentigen inte alls var en lektion utan bara en introduktion. Där var en himla massa gymnasietjejer, fjuniga småpojkar som kom dit på sina moppar, nån 40-plussare som bestämt sig för att göra slag i saken, och så jag. Vilket gäng. När läraren, som gnällde fram all info på småländska, berättade om allt man skulle hinna lära sig, allt man skulle kunna, allt man skulle läsa, alla delprov och uppkörningar och halkbanor och teoriprov och körlektioner man skulle hinna med, så blev jag lite orolig. Mitt mål är att ha kortet i min hand i augusti - eftersom jag och Niklas ska till Kalifornien i september och jag har fått för mig att jag ska köra längs Highway 1 - och plötsligt kändes tiden väldigt knapp. Är det verkligen rimligt att tro att jag hinner med allt detta på knappt fyra månader? Jag haffade en körlärare efter lektionen och frågade. "Självklart! Inga problem! Det finns inte ens ett UNS av tvekan!" svarade han helt uppriktigt. Det kändes som en lättnad. Han sa många saker som fick mig att må bättre och bli helt övertygad om att det är fullt rimligt att fixa kortet innan augusti. Så upp till bevis! Kaliforninen är min morot och det ska tydligen hjälpa en hel del att ha en sådan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det händer om och om igen, flera gånger om året, och därför slutar man aldrig att förvånas över hur urholkat dumma en del politiker verkar vara. Om man har ett yrke som man vet bevakas hårt av press, hur vågar man då fuska och bryta mot både regler, ...

Är det inte dags att någon sätter sig ner med Uma Thurman och frågar hur det egentligen står till? I början av sin karriär plockades hon fram av Quentin Tarantino och fick således förmånen att medverka i en av 90-talets mest berömda kultklassiker; "P...

Jag förstår inte det här med Cheryl Cole's "Fight For This Love". De första gångerna jag hörde den var på VH1, en musikvideo som lät som något Kim Wilde kunde ha gjort 1993 (lät ungefär som "If I Can't Have You"). Uråldrigt discosound som drev mig ti...

Jag har en hatkärlek till att blogga. Ibland och emellanåt kan jag verkligen känna hur mycket jag vill uttrycka mig om något, berätta om något, redogöra för något - hur mycket jag faktiskt har något på hjärtat. Samtidigt kan jag känna en fasa, en ovi...

Jag har varit SÄMST på att blogga den senaste månaden, jag vet. Jag har väl inte haft något att säga, jag vet inte. Men idag hann jag bli irriterad två gånger innan jag ens kommit till jobbet, och då måste jag ju naturligtvis frå berätta! För det för...