Jag mår bättre nu, jag har ätit sjukt stark förkylningsmedicin som gjorde mig helt hög. Jag var typ helt yr, så jag trodde att jag hade hög feber men jag tror att det var de där tabletterna. De verkar dock ha funkat, jag har inte behövt missa någonting.

Vägen till Las Vegas var mäktig, vi körde verkligen mitt i öknen. Jag har aldrig sett äkta ökenmiljö förut så det kändes overkligt. Innan vi åkte iväg körde jag in på en verkstad och bad dem kolla alla vätskor så att ingenting riskerade att ta slut mitt i öknen. De kollade luften i däcken också, men allt var okej så det vara bara att köra. Längs med vägen fanns det ibland skyltar som sa: "Avoid overheating, turn off A/C the next 15 miles". De fanns vid sträckor som var lite extra påfrestande för bilen, typ vid extrema lutningar osv. Jag valde att lyda, och det är helt SJUKT hur snabbt det blev alldeles kokhett i bilen. Nästan i samma sekund som jag stängde av AC:n! Sedan räknade Liza with a Z ned miles, så när vi hade kört 15 miles satte vi på AC:n igen, fast aldrig på maxstyrka för jag ville inte riskera något, som sagt. Man vill INTE bli stående på den där vägen, även om vi hade laddat bilen med typ 20 vattenflaskor. Safety first!

Las Vegas är något av det mest surrealistiska och överväldigande jag någonsin konfronterats med. Det är verkligen som en gigantisk finlandsbåt! Det enda som finns är hotell, restauranger, barer och shopping, och ALLT är överdrivet stort, högt, och allmänt mycket. Man kan gå in i en bar, köpa en drink, ta med sig den ut på gatan, promenera en stund och sedan gå in på en annan bar - med samma drink i handen. Hur kan ett sånt här samhälle ens fungera? Samtidigt känns det som en av de tryggaste platserna vi varit på, och det är ju liksom lite ologiskt. Människorna är för övrigt också som på en finlandsbåt, ingen har den minsta känsla för stil, alla är fulla och de flesta är feta amerikaner med jeans, keps och en ful t-shirt. Det blir nog lätt lite för mycket, under hotellet Bellagios fontänshow dundrar exempelvis "I'm Proud To Be An American" i högtalare över typ hela stan.

Vi var på Studio 54 igår och häpnade över publiken där, som naturligtvis var som tagen från dansgolvet på Viking Line. Det var förmodligen många inskränkta inlandsamerikanare där, för de verkade inte helt sympatiska. Jag fick en del mördande blickar, och när Niklas skulle ställa ner sitt glas gjorde han en lite porrig nigning mitt i dansandet på dansgolvet, varpå ett helt sällskap tappade hakan, tog sina drinkar och gick därifrån illa kvickt. Inte vår drömklubb, kanske. Senare gick vi tillbaka till hotellet och spelade i enarmade banditer tills vi inte hade ett öre kvar, snacka om beroendeframkallande. Och roligt.

Ikväll ska vi på Chers show på Caesars Palace, sedan väntar ytterligare en het Vegasnatt. Vi ska nog försöka gå på Gayklubb idag...  

Fontänshowen. Mäktig, men sliskig.

En "Ugly Stick" med Pina Colada och en med Margarita. En räckte för att vi skulle bli på lyset!

Lite senare, som sagt...

Jag har gått och blivit SJUK. Jag är hostig, yr i huvudet och trött, så jag tänker bara skriva en snabb rad och dela med mig av några bilder innan jag bäddar ner mig igen. I lördags hämtade vi Rebecca på flygplatsen, igår åkte vi på sightseeing i LA (såg bland annat Britney Spears hus, Celine Dions hus, Jack Nicholsons, John Travoltas, samt The Spelling Mansion och The Playboy Mansion) och idag har vi varit på Universal Studios hela dagen lång. Däremellan har vi legat vid poolen, testat en av LA:s största klubbar där stans samtliga latinos var samlade, samt ätit så mycket att åtminstone jag har tröttnat på att äta överhuvudtaget. Fisktacos låter kanske inte så gott, men när jag väl vågade prova så åt jag tills jag höll på att dö, bokstavligt talat. Imorgon styr vi kosan mot Las Vegas. Innan vi åker ut i Death Valley tänkte jag köra förbi nån mack med bilen och be dem kolla alla vätskor och sånt. Kanske inte så kul om kylarvätskan tar slut i öknen...

Marge Simpson?

Man kunde köpa en Flaming Moe i Simpsons-butiken. The Simpsons Ride var för övrigt härligt överraskande intensiv!

T-Rexen skrämde faktiskt skiten ur mig!

I väntan på The Simpsons Ride

Bates Motel i Universal Studios

Norman Bates dök upp och började lasta lik i baksätet på sin bil...

Bilderna ovan är från "War of the Worlds"-scenografin i Universal Studios  

Los Angeles från en utsiktspunkt. Lägg märke till smogen som vilar över stan, en härlig gröt av utsläpp och avgaser.

På Kodak Theatre hålls Oscarsgalan årligen, men det visste ni redan...

Los Angeles som sagt. Bastuvärme! Det är så varmt, så hett, så fantastiskt! Vi blev så chockade när vi steg ur bilen igår, det ÄR verkligen som att kliva in i en bastu! Jag förstår inte riktigt hur det kan vara sådan skillnad på temperaturer mellan städerna, trots att de ligger i samma delstat. I San Fran var det varmt, men inte på långa vägar SÅ HÄR varmt. Och det är ju bara några timmar bort... Nästa vecka väntar Vegas, och där kan man väl knappt vara utomhus överhuvudtaget. Vegas blir charterdelen av resan, då blir det bara poolhäng på dagarna och party på nätterna. Rebecca ska vara med och få igång partyt, hon anländer ikväll och vi ska snart hoppa in i bilen för att köra och hämta henne på LAX. Sjukt lyxigt för henne.

På vägen från San Diego till LA igår stannade vi förbi en Outlet och shoppade ännu fler saker som vi inte har plats i väskorna för. Vi var därför tvungna att köpa varsin väska oxå. Vi shoppade bland annat loss i en Conversebutik där ett par kostade 210:-. Det är allt jag har att säga.

Vi åt lunch i området, och som vanligt hamnade vi i händelsernas centrum när vi helt plötsligt hörde någon gasta: "HELP! HELP! HELP! HELP!" Sex personer runt ett bord reste sig alla upp samtidigt och fullkomligt kastade sig ur sitt bås, varpå vi förstod att en tjej i sällskapet hade satt i halsen. De började göra Heimlich på henne, hon vrålade och skrek, det var HELT ABSURT! En kvinna som jag antar var tjejens mamma, grät hysteriskt och skrek förtvivlat efter mer hjälp, och helt plötsligt viftade tjejen bort den som för tillfället gjorde Heimlich på henne, och sa "Going down! Going down!". Och så svalde hon det hon satt i halsen, och allt var bra igen.

Vi hoppade in i bilen och körde vidare mot LA, det var inga problem och vi var framme vid femtiden. Köerna in i stan var extrema, resan tog en timme mer än vad GPS:en först förutspått. Väl framme käkade vi bara middag innan vi hoppade in i en taxi för att ta oss till gaybarerna. På den första baren kostade ölen 1 dollar styck, men vi är inga stora öldrickare så vi köpte drinkar istället. De gör så starka drinkar här att det är rent löjligt, en Red Bull/Vodka hade liksom bara en nyans av gult, eftersom det var så mycket vodka i... Vi klagar inte! Niklas fick lotter till barens lotteri av en gubbe, eftersom denne tyckte att Niklas var snyggast på hela stället. Niklas vann en massage med en utlovat het kille, men vi vet inte om han kommer våga gå dit. Vi gick vidare till två andra barer, där de hade så vältränade gogo-dansare att vi fick komplexångest och försökte dränka våra sorger. Mot slutet hamnade vi på en klubb där det av någon märklig anledning fanns sjuuukt mycket asiater, och kvällen avslutades sedan med två danskar på en poolefterfest. Av en händelse fick Niklas dela taxi hem till vårt hotell med två skummisar, som började lattja med massa röda tabletter och frågade Niklas om han ville "get fucked up!". Niklas tackade vänligt men bestämt nej, och sprang sedan och gömde sig under sin säng.

Idag har vi bara softat vid poolen, men eftersom det alltid händer något så dök det helt plötsligt upp tio tjutande brandbilar precis utanför poolområdet. Vi fattade aldrig vad som hade hänt, så vi slumrade vidare på våra solstolar. Jag läser just nu en bok av Madonnas bror Christopher Ciccone; "Livet med min syster Madonna". Det tog emot att köpa den eftersom det är så uppenbart att han bara vill tjäna pengar på sin systers namn, men jag MÅSTE ändå läsa den! Han är satans bitter den där brorsan, och vill på alla sätt utmåla Madonna som tidernas bitch. Det måhända att hon oxå är det, men det är ju svårt att förstå vad det egentligen är han vill berätta. Att hon inte är så perfekt som hennes fans tror? Att hon oxå gjort misstag i sitt liv som alla andra? So what egentligen, men jag kan naturligtvis inte sluta läsa.

Vi är Los Angeles och vi bor i North Hollywood. Vi såg Hollywoodskylten från motorvägen igår, vilken grymt surrealistisk känsla! Det finns så fantastiskt mycket att berätta, men det är bastuvärme utomhus och vi badar i poolen, så jag hinner faktiskt inte uppdatera just nu! Jag får be att återkomma, men jag måste bara berätta om när vi satt och åt frukost i San Diego igår. Niklas skulle skaka sin juiceflaska, varpå korken flög av och han dränkte hela sig själv, bordet, stolen bredvid och golvet med persiko/mango-juice. Det var det absolut fulaste jag någonsin sett, och jag skrattade tills jag höll på att gå sönder. Niklas själv satt bara trött och stirrade rakt ut i luften framför sig, och hans likgiltighet gjorde det hela ännu roligare. Jag skrattar faktiskt ännu.

Jag lovade att återkomma med resultat och skandaler från gårkvällen, och nog finns det en del att rapportera. Vi tog en 40 minuter lång promenad från hotellet för att komma till Universitiy Avenue, San Diegos gaydistrikt. Väl där satte vi oss på en bar/pizzeria där vi beställde varsin pizza. Jag borde kanske ha anat oråd när servitören frågade om vi ville ha pizza by the slice, men nejdå, vi svarade bara att vi ville ha varsin pizza. In kommer då två helt ENORMA pizzor, de var utan att överdriva stora som bildäck. Det är ju inte ens meningen att man ska äta en hel sådan själv, den räcker ju till en hel familj! Niklas tvingade i sig fyra och en halv slices, själv fick jag nästan i mig fyra, och då var det typ sex kvar på BRÄDAN som man fick pizzan på. Jag gav resterna till ett grabbgäng som satt bredvid, de garvade åt oss och tackade så mycket. Jag tycker allt att det var lite taskigt av den där servitören att inte påpeka att det var familjepizzor vi snackade om, men han kompenserade det genom att berätta om en bar i närheten som hade "Cheap Drink Night". Väl där visade det sig att alla drinkar kostade två dollar styck, alltså knappt 14 kronor. Det tog inte särskilt lång stund innan vi var på lyset. En gammal vithårig gubbe trängde sig på och frågade massor om vad jag gjort i San Diego hittills, och Niklas fick avvärja en jättetjock och ful amerikan som ville ha med sig honom hem. Vi flydde till en närliggande klubb där vi dansade vidare in på småtimmarna.

Idag släpade vi oss iväg till San Diego Zoo där vi promenerade omkring och tittade på typ alla djur som existerar i dagsläget. Det har varit en grymt varm dag, jag gissar på nånstans mellan 30-35 grader. Rebecca ringde tidigare och berättade att hon invigt vinterjackan hemma i Stockholm, så vi klagar inte över att vi svettas i solen!

Livs levande giraffer! Lägg märke till babygiraffen till höger, extremt coolt att se!

Babar!

Apan poserade så gärna.  

Utsikt från linbanan. 

Just nu tvättar vi i hotellets tvättstuga, känns som en vanlig vardagskväll. Skönt när man kommit in semesterlunken och bara kopplar av helt och hållet. Mina berömda spända axlar är mjukare än på länge... Imorgon åker vi till Los Angeles! Bland höjdpunkterna märks Rebeccas ankomst på lördag, samt en heldag på Universal Studios någon gång innan vi åker vidare mot Las Vegas på tisdag!

Vi har kört från Santa Barbara till San Diego idag. Det går bra att köra, jag känner mig ganska lugn och avslappnad ute på motorvägen trots sex filer. Det är faktiskt värre att köra inne i städerna, särskilt då att PARKERA! Och det här med att man FÅR svänga till höger vid rött ljus känns obehagligt ovant, man får verkligen ha ögonen med sig. På motorvägen är det emellanåt ganska dåligt skyltat. Vid ett tillfälle idag låg jag i yttersta högerfilen, och helt plötligt dyker det upp en skylt: "RIGHT LANE MUST EXIT". När jag såg skylten var jag redan inne i ett spärrområde, så det var bara att köra av. GPS:en, Liza with a Z, får alltid panik vid sådana händelser och börjar gapa GÖR OM RUTT! GÖR OM RUTT! Man ba: JAAAAAAAAAAAAA, jag SKA!!! Hon är lite konstig ibland, den där GPS:en. Ibland säger hon: "Sväng höger!", och när jag svängt höger gapar hon: GÖR OM RUTT! GÖR OM RUTT! Jag gjorde ju som hon sa!!!

Imorse åt vi frukost på ett kafé, och vi har väl börjat titta lite tröttsamt på varandra vad gäller mat. Niklas beställde French Toast, och fick då in ett berg av wienerbröd-liknande bakverk täckta av sirap, vispad grädde och bär. Jag beställde Blueberry Pancakes och fick ett berg av 5 cm-tjocka torra pannkakor som man skulle dränka i sirap. Man hinner liksom rapa av mätthet innan man ens smakat. De som serverar oss måste tycka att vi är lite konstiga, för man äter alltid bara lite grann innan man känner att man bara vill... kräkas. Då betalar vi och springer därifrån. Och vad gäller middagarna: snart skriker jag om jag ens kommer i närheten av friterad mat! Skulle vi dö skulle det vid obduceringen upptäckas att våra levrar till hälften bestod av ren frityrolja. Men vi ska inte klaga, vill vi äta godare, bättre och nyttigare är det självklart inga problem. Häromdagen åt jag en fantastisk pasta, och en morgon åt jag en vanlig yoghurt med müsli. Ibland räcker det gott!

Det känns i alla fall skönt att stanna i San Diego i två nätter nu, då hinner man varva ner lite och framförallt testa barscenen ikväll. Vi har letat upp gaygatan, så det blir att plöja igenom den ikväll. Återkommer med resultat och skandaler.

Vi är i Santa Barbara och har ikväll druckit BEACH BLACKOUT, en big-ass drink som utklassar typ allt annat. Kolla bara storleksskillnaden mot de två vanliga drinkglasen bredvid! Och nej, de är inte små. De är typ ölglas.

VI LEVER! Att hämta bilen i San Francisco gick snabbt och smidigt, och det har överlag gått väldigt bra att köra. Jag har kört fel X antal gånger, men GPS:en har varit en riktig livräddare. (Vi har döpt den till Liza. With a Z.) Vi hade AAAALDRIG klarat oss utan den. Idag råkade jag köra för nära trottoaren när jag skulle parkera så det blev en fet repa i navkapseln på ena däcket, men det är väl inte hela världen. När vi hämtade bilen tecknade jag varenda försäkring man kunde få, så vi är fully covered. Det kostade lite extra men det var liksom inget att diskutera. 

Igår körde vi nästan hela dagen. Vi hade Santa Barbara som vårt mål, och vi stannade och åt lunch i Santa Cruz, men det mörknade snabbt och redan vid åttatiden var det fullständigt kolsvart på vägarna. Det kändes otryggt och osäkert, så när vi nådde ett ställe som hette Pismo Beach stannade vi till och fick ett rum på ett Holiday Inn för endast 300:- per person. Vi hade fortfarande ca två timmar kvar till Santa Barbara, men det kändes onödigt och framförallt meningslöst att fortsätta, eftersom man ändå inte kunde njuta av utsikten på vägen. Jag har nog aldrig sett en sådan svärta på en väg, när man tittade i backspegeln var det som att stirra in i en svart vägg. Läskigt!

I morse började vi dagen med att ta en promenad på stranden.

Det var sjukt hett i luften men vattnet är typ -18 så det gick knappt ens att doppa tårna. Vi körde vidare mot Santa Barbara och stannade till i det danska samhället Solvang där vi åt lunch. Världens äldsta och mest förvirrade servitris betjänade oss, och hon gjorde fel både med drickorna, maten och notan. Men hon hade en dansk nationaldräkt på sig, och hon var extremt söt. 

På vägen från Solvang till Santa Barbara körde vi i bergen, vi vet knappt vilka men det var HÖGT, kurvigt, brant och jävligt häftigt! Riktiga James Bond-miljöer, och det var svårt att både hålla koll på vägen och på utsikten.

Väl framme i Santa Barbara visade sig staden vara den svåraste hittills att köra i, jag blev tutad åt och jag skrapade upp navkapseln, som sagt. Vi hade problem med att hitta ett hotellrum, det var fullt på Holiday Inn och överallt annanstans kostade det minst 200 dollar för en natt. Nu har vi slutligen hamnat på ett litet rum i gammaldags mormors-stil, och natten gick dessutom loss på 169 dollar, men det var det bästa vi kunde hitta. Det är tydligt att det här är en riktig turiststad, men här är åtminstone väldigt fint, varmt och med palmer längs med gatorna. 

Imorgon bär det av mot San Diego där vi ska stanna i två nätter. På återhörande.