För dem som inte vet jobbar jag som inköpare hos en av Sveriges största nätbutiker för dvd-film, blu-ray och tv-spel. Bland mina konton (som jag ansvarar för och arbetar närmast med) finns de största kommersiella filmbolagen, däribland Universal, Paramount, Sony Pictures, Svensk Filmindustri samt Walt Disney. När jag för ett tag sedan arbetade med Disneys höstreleaser dök "Desperate Housewives: Säsong 5" upp i deras releaseplan. I detta tidiga skede fanns ingen svensk handlingtext skriven för dvd-omslaget, men eftersom jag är ett fan som sett hela säsong 5 var det inga problem för mig att skriva en själv. Det ser liksom trevligare ut på produktsidan om en handlingstext finns inkluderad.

När jag skriver egna texter brukar jag efter någon månad eller två kolla runt hos de andra nätbutikerna, för att helt enkelt se om de snott min text eller fixat en egen. Ni kan gissa vad som oftast brukar hända. Idag upptäckte jag att minst två andra näthandlare kopierat min handlingstext rakt av, och det är sannerligen inte första gången. "Plagiat är en stor komplimang" var det någon som sa, och visst är det så. Men inte sitter jag här och gör mitt bästa för att sälja en produkt, så att alla andra kan kopiera mitt arbete och därmed sno mina intäkter! INTE OKEJ!

Jag skickade som vanligt ett vänligt men bestämt e-mail till de båda berörda. Detta inkluderar tjusiga ord såsom "rättsliga åtgärder" och "juridiska ombud". Jag hann knappt trycka på SEND-knappen innan texten var bortplockad hos den ena av dem. Skönt att ha makten!

Sedan jag fick körkort i veckan så har jag haft en oumbärlig lust att ge mig ut och köra vid första bästa tillfälle som ges. Jakobs föräldrar har lånat mig en av deras bilar, (de har två men använder i huvudsak bara en), så jag har dessutom haft obegränsad tillgång till bil. I onsdags tog jag med mig Jakob på vår första roadtrip, vi bestämde oss för att åka till Uppsala. Jag körde genast fel och hamnade på avvägar, men helt plötsligt dök det upp skyltar till E18 som vi då följde. Just i början var jag inte särskilt kaxig, det kändes dessutom sjukt ovant med en helt ny bil. Och vilken jävla bil sen! Det är en stor Volvokombi från 80-talet, det känns som om jag kör runt ett helt hus! Jag övningskörde ju i en tvådörrars... Men efter nån kvart kändes det som om jag vant mig, så hela resan gick grymt bra.

Idag var det dags för roadtrip nummer 2! Jag släpade upp en bakfull Jakob ur sängen, (jag hade naturligtvis inte druckit själv!), och styrde sedan kosan mot Nynäshamn. Det var långt till Nynäshamn, och krångligt! De hade stängt av en jättesektion av motorvägen, så vi omleddes in på diverse landsvägar och kringelikrokisar. Ingen av oss hade varit i Nynäs förut så vi hade ingen aning om hur stort eller litet det skulle vara. Väl framme i Nynäshamn centrum parkerade vi längs med en vägkant och slogs genast av hur tyst det var runt omrking oss. Dödstyst. Inte ens vindsuset hördes mellan husen, det kändes som om vi klivit rakt in i inledningsscenen till "Dawn of the Dead". Vi såg knappt till någon alls, förutom en gubbe med en hund som satte sig på en bänk precis där vi hade parkerat.

Stan såg ut som vilken svensk småstad som helst, det kändes som om vi var betydligt längre bort från Stockholm City än vi egentligen var. Där fanns till och med en skivbutik! En riktig! Med fysiska CD-skivor på hyllor! "Gud vad retro!"

Vi gick längs med centrumgatan (åtminstone antog vi att det var centrumgatan) och passerade skivbutiken, systembolaget, apoteket och en Konsum. Sen var det slut. Det tog tio sekunder att gå igenom Nynäshamn. I slutet av gatan låg Centrumgrillen. Perfekt, tänkte vi, här slår vi oss ner!

Jag satt med en mjukglass i handen när en man kom tillsammans med sin hund. (Inte samma man som satte sig på bänken vid vår bil). Mannen beställer två korvar i bröd. Jag hann tänka att han måste vara hungrig, innan han börjar tugga i sig den ena korven, och GER DEN ANDRA TILL HUNDEN!!! Sedan stod de två där och åt varsin korv tillsammans, medan de såg ut över parkeringsplatsen och filosoferade över livet.

Det var så hjärtevärmande att jag utnämnde mannen till dagens hjälte, där och då! Tänk att man skulle behöva åka till Nynäshamn för att få bevittna sådan kärlek, sådan generositet, sådan gemenskap mellan man och hund! Ååååh, så fint!

Förfriskade av mannens och hundens vänskap strosade vi tillbaka till bilen, det fanns nog inte så mycket mer att se här. Vid bilen satt naturligtvis den andre mannen med hunden kvar. De delade inte en måltid men såg likväl lika filosofiska ut.

Jag står och bläddrar i gamla inlägg på Konsumbloggen (konsumbloggen.com), och måste bara dela med mig av en RIKTIG klassiker:

- Ursäkta, ursäkta, kan ni hjälpa mig? Jag skulle vilja köpa lite härlig, grön… lite frugg.
- Frukt? Javisst, vad vill ni ha för frukt?
- Ja, jag vill ha såna där härliga, fina (viftar med handen mot apelsiner) ägg.
- Vill ni ha apelsiner?
- Ja, fem stycken. Ägg. Fina, härliga. Tre stycken ägg.
(Jag plockar i tre apelsiner i en påse)
- Sådär, tre apelsiner, varsågod.
- Nej, jag ska ha tre stycken. Tre. T-r-e.
(Jag stoppar lätt förvirrad i ytterligare en apelsin i påsen)
- Är det bättre nu?
- (suckar uppgivet) Jaja. Och så vill jag ha lite härliga, gröna… (viftar mot päron) härliga, goda… pillon.

Egentligen borde man skaffat sig en anonym blogg. Ibland känner man för att gnälla och smutskasta, men kan av olika anledningar inte publicera det offentligt här. Att snacka skit offentligt känns liksom inte okej, (är det okej att snacka skit överhuvudtaget? Sluta hyckla, ALLA gör det!), och om man vill ventilera något irriterande om exempelvis sin arbetsplats, kan man ju hamna i en väldigt svår sits efteråt. (Anar ni att jag har något på hjärtat?)

Nåja.

Idag jobbade jag som vanligt 8-17 på mitt heltidsjobb, sedan 18-23 på mitt extrajobb. Jag ska jobba likadant måndag-fredag nästa vecka. Det råkade bara bli så just den veckan. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska klara av det, jag försöker tänka på alla fantastiska pengar jag kommer att tjäna. Kommer det inga fler inlägg kan ni nog anta att jag avlidit i en stroke.

Veckan efter (vecka 31) har jag i alla fall äntligen en veckas "ledighet". Citationstecknen står där eftersom det är Stockholm Pride den veckan, och jag vet av tidigare erfarenhet att den veckan är allt annat än en semester. På söndagen brukar man vara så slutkörd att det inte ens går att skämta om, och så ska jag upp och jobba på måndagen! "Åh, det är så synd om mig!" Nejdå, jag har så mycket att se fram emot veckorna därefter så jag ska nog överleva. Helgen efter Pride är det ju Madonnakonserter i Göteborg, vilket egentligen borde kunna ses som en förlängning av Pride, bara i en annan stad. För västkustens pärla kommer förmodligen invaderas av femsiffrigt antal bögar, alla bakfulla efter en veckas Pridefestande i Sthlm.

Många undrar vad det kostade att ta körkort. Jag tycker att det är en berättigad fråga, om än väldigt individuell och varierande. Många kanske skaffar sig körvana privat med egen handledare (ex. mamma/pappa) och då kan det säkert bli bra mycket billigare. Vissa lär sig snabbt och behöver kanske färre lektioner, medan en del andra lär sig långsammare och behöver övningsköra längre.

Jag har räknat ut vad mitt körkort kostade. Det kan fungera som en fingervisning för dem som funderar på att sätta igång, eller kanske bara som nyfikenhetsdämpande för dem som är såna.

Ha i åtanke att jag började som totalgrön nybörjare, och att jag enbart kört med trafikskolan, ingenting privat! I prislappen är nedanstående inräknat:

Körkortstillstånd

Syntest

Teorikurs, totalt ca 14 timmar

2 böcker, teori och praktik

Avgift för tillgång till Körkortsfrågorna online

Bonniers Trafikskola på CD-ROM

29 körlektioner á 100 min, totalt ca 48 timmar

Riskettan

Halkbana

Avgift för teoriprov

Avgift för uppkörning

Avgift för lån av Vägverksbil vid uppkörning

Avgift för fotografering till körkort

Avgift för tillverkning av körkort

Summa kardemumma: 29.509:-

Citat ur min blogg, 24/5:

"Om jag har tur landar totalkostnaden under 30.000:- åtminstone."

Idag hade jag min uppkörning. Jag lyckades näst intill hemlighålla den, men det var svårt nu mot slutet. Huvudsaken är i alla fall att JAG KLARADE DEN, och jag är från och med nu innehavare av ett alldeles eget körkort! För exakt 12 veckor sedan hade jag min första körlektion, och innan den hade jag aldrig suttit bakom en ratt överhuvudtaget. Idag, exakt tre månader senare, är jag färdig! Klar! Finito! Done! Körkortet är mitt! Det var så många olyckskorpar som kraxade i början om att jag aaaaldrig skulle hinna ta körkort innan augusti, att det skulle jag aaaaldrig fixa! Det är en fantastisk känsla att säga "IN YOUR FACE" till de människorna, jag blev klar INNAN min deadline!

Jag tror att kontrollanten på uppkörningen var en väldigt snäll sådan, han var trevlig och jag behövde inte göra något svårt överhuvudtaget. Inga fickparkeringar, inga starter i backe, inga säkerhetskontroller - bara körning. I slutet när jag skulle parkera bilen vid Vägverket så ställde jag mig helt snett över två rutor. När jag skulle rätta till det sa han: "Nejnejnej, strunta i det. Vi står bra här!" Sedan klottrade han lite på sina papper och frågade: "Teoriprovet, är det klart?". När jag svarade ja fortsatte han: "Vad bra. Då har du ett körkort. Grattis!"

Själva körningen gick bra, men jag missade två saker. Vid en påfart till motorväg missade jag hastighetsskylten så jag var tvungen att fråga honom vad hastighetsgränsen var. Och i en rondell, efter att jag fått anvisning mot ett mål, var jag för snabb och körde åt helt fel håll. Men det gjorde tydligen inget, för mitt rosa lilla plastkort är redan på väg i posten. Och jag har knappt aldrig varit så stolt över mig själv. 

Jag jobbade ikväll extra i kundtjänsten i matbutiken. Nedan följer ett samtal som ägde rum under kvällen.

-Jo, jag undrar, hur kan frallorna vara så färrrska? Jag menar, klockan är åtta på kvällen, bakas de i butiken?

-Nej, det tror jag inte att de gör.

-Tror?

-Just det.

-Får ni leverans på eftermiddagarna oxå eller hur kan de vara så färrrska?

-Jag vet inte hur de kan vara så färska, men det är väl bra att de är det...

-Men man undrar ju var de bakas?

-Ja, de bakas väl på ett bageri, jag vet inte.

-Vet inte?

-Nej. Brödpersonalen har gått hem så det finns ingen att fråga just nu. De är tillbaka imorgon.

-Men vad är det för ordning... Bakas frallorna i ett b... Vart ligger det här bageriet?

-Jag vet inte.

-Man undrar ju som konsument, vart frallorna bakas, hur de kan vara så färrrska!

-Ja, nu vet jag inte detta tyvärr. Det finns personal att fråga men de är alltså inte här just nu.

-Men detta är ju en kundtjänst, du ska väl veta?

-Ja, jag kan ju inte veta precis ALLT, tyvärr!

-Det är väl det minsta man kan begära som konsument, att man får veta vart brödet bakas... Hur de kan vara så färrrska...

-Jamen NU VET INTE JAG DET! NÄSTA!!!

Jag var faktiskt tvungen att höja rösten. Jag blir så förtvivlad över FOLK överlag, vad är detta att sätta igång en diskussion om? Kan man inte bara vara glad att frallorna är så jävla FÄRRRSKA även på kvällen? Och sen när är "det minsta man kan begära" att en vanlig sketen anställd ska veta vart fan bageriet som gör de FÄRRRSKA frallorna ligger? SEN NÄR???

Jag kan få lite dåligt samvete när jag tappar tålamodet och höjer rösten sådär. Det är egentligen oproffsigt. Helst ska man le oavbrutet och upprepa samma vänliga svar om och om igen, som en jävla robot. Well I'm sorry, jag är faktiskt inte mer än människa.

Jag kan för övrigt tillägga att jag kände mig kaxig när jag vaknade idag. Sådär catwalk-kaxig som man kan känna sig vissa dagar. Den totala motsatsen till de dagarna då man känner sig fet, svettig och ofancy. Så idag gick jag upp, klädde mig i svarta jeans, en snygg t-shirt och mina gälla jättegula skor som alltid fångar folks uppmärksamhet. Jag gjorde en stor jävla blond frisyr som var "all over the place" liksom, drog på mig mina solglajjor och gick ut på stan. I iPoden drog jag på "Beat It" med Michael Jackson på ashög volym, promenerade i takt med musiken och kände hur jag hade en stjärnstatus runt omkring mig som gjorde att ALLA såg åt mitt håll! Det kändes skönt. Man behöver jobba MED sitt självförtroende ibland, och inte bara EMOT det, som man kanske oftast gör.

Aldrig har väl mitt hjärta slagit så hårt och snabbt som idag, när jag satt i Vägverkets lokaler på Klarabergsviadukten och skulle lämna in mitt teoriprov. Jag kände inombords hur ledsen och frustrerad jag skulle bli om jag fick underkänt, det kändes verkligen som om sanningens ögonblick var kommet.

Jag förberedde mig genom att ta en pluggfri kväll igår. Jag kröp upp i soffan istället och avnjöt tre avsnitt av "Harper's Island" tillsammans med Jakob. Jag har aldrig trott på att hårdplugga kvällen innan ett prov. Det som sitter, det sitter. Idag steg jag upp två och en halv timme innan provet skulle äga rum. Jag ville ha gott om tid på mig att äta en stadig frukost, göra mig fin och slippa vara stressad. Anledningen till min fåfänga var ju att det fotografi som sedan sitter på körkortet skulle tas idag, strax innan provet. (Jag fick se mitt färdiga körkort på en dataskärm, det såg väääldigt fint ut). På vägen till provet lyssnade jag på "köra-bil-musik" för att få igång adrenalinet. Det kanske är astöntigt, men exempel på sådana låtar är Lambrettas "Chemical", Bon Jovis "Livin' On a Prayer" samt Roxettes "Hotblooded". Hög volym och en rask promenad från busshållplatsen, sedan kände jag mig på topp!

Jag tyckte att provet var relativt svårt, men innan jag lämnade in det hann jag gå igenom det två och en halv gång, för att försäkra mig om att jag hade svarat så rätt som jag någonsin bara kunde, och undvikit slarvfel. Så jag tryckte på "Avsluta prov" och fick frågeställningen: "Är du säker på att du vill lämna in ditt prov? Så snart du tryckt på OK finns ingen återvändo". Jag tryckte på OK. Ett timglas började snurra, en text berättade att beskedet skulle komma inom några sekunder. I detta ögonblick kunde jag känna min egen puls dunka i halsen.

När ordet "Godkänt" dök upp på skärmen i skimrande grön text lyftes en så stor tyngd från mina axlar att jag höll på att ramla av stolen. Jag hade 57 rätt, gränsen är 52. Jag tittade snabbt igenom de frågor jag svarat fel på, men någonstans brydde jag mig egentligen inte. Jag är bara så lycklig och tacksam för att jag verkligen klarade det, och slipper allt krångel med att göra om och plugga mer osv. Nu kan jag glömma allt slit, och bara koncentrera mig på den kommande uppkörningen. Ikväll ska jag fira med en riktig ordentlig karatefylla! Det är jag fanimej värd!