Nyvaken på hotellet, idag bär det av! Nu inleds fas två på vår resa - ROADTRIP! San Francisco har varit ett skönt sätt att komma ner i varv och påbörja semestern, men nu börjar det riktiga äventyret! Vi hämtar bilen om tre timmar, sedan tar vi kustvägen och stannar kanske till i Santa Cruz och Big Sur. Vi får se. Inget hotell är bokat förrän på fredag, jag undrar om det blir hysteriskt dyrt att bara trava in på ett hotell på vägen och be om ett rum. Allt är ju billigare om man bokar i förväg. Holiday Inn-hotellet som vi bor på nu har hjälpt oss att boka ett annat Holiday Inn i Los Angeles, fredag-tisdag. Det ligger precis vid Universal Studios, "in a descent neighbourhood" enligt dem själva. Holiday Inn är bra, det är lite budget-deluxe känsla. Ganska billigt, och mycket bättre kvalitet än de riktiga budgetvalen. Hotellet i Los Angeles gick på ca 400:- natten per person.

San Francisco har nog inte helt och fullt motsvarat mina förväntningar. Innan vi kom hit så hörde jag fantastiskt mycket gott om staden, att den är så otroligt charmig och pittoresk och "The Paris of the west". Men jag vet inte. Vid diverse tillfällen har vi känt oss ganska osäkra på gatorna här, det stinker avlopp typ överallt och dessutom är det så mycket hemlösa och galningar på stan att det ibland känns som att de är fler än oss vanliga dödliga. Otrygghetskänslan hänger mycket ihop med alla hemlösa, men många av dem är trevliga människor som är artiga och tackar för sig även om man inte ger dem några pengar. Det läskiga är ju dock de som fullständigt förlorat förståndet, man har ju ingen aning om vad de kan ta sig till. Även om de kanske mest bara skriker och dansar för sig själva i ett hörn. Jag kan bara inte förstå vad det är som håller en vid liv när man är hemlös och driver runt på gatorna i San Francisco. Igår såg jag en kvinna som satt på trottoarkanten vid en port, hon var smutsig och sliten, och hon bara satt där och stirrade rakt ut i luften. Vad tänker hon på? Vad ser hon fram emot? Vad får henne att finnas till överhuvudtaget? Hoppas hon att allt ska bli bra igen så småningom? Om det har gått så långt att man faktiskt är hemlös och sitter i en kall port och stinker, har man inte redan gett upp då? Finns det ens någon återvändo?

Någonting är uppenbarligen fel i den här stan, om man nu kan gå längs med en gata och räkna antalet hemlösa till en tresiffrig summa. Undrar just varför ingen rensar upp, gör något, och framförallt - ser till att de här människorna inte blir hemlösa från första början.

I lördags kväll träffade jag en snubbe som hette Chris, som jag pratade mycket med om detta. Han hade bara ett svar på alltihopa: "Welcome to America". Jag passade även på att reda ut ett annat begrepp tillsammans med honom, det här med hälsmingsfrasen "Hi, how are you?". För det är ju bara en hälsingfras, men vad ska man svara egentligen? Svarar man "Fine thanks, how are you?" eller bemöter man bara frågan med samma fråga; "Hi, how are you?". Chris förklarade att det bästa är att svara "Good. How are you?". Skönt att äntligen veta, så man slipper undra.

I lördags gick vi även tillbaka till spritaffären där vi köpte vinet som vi var tvungna att öppna med hjälp av bartendern i hotellbaren. Vi skulle ha en ny flaska vin, och jag sa till Niklas att nu måste vi komma ihåg att köpa en med vanlig "kapsyl" liksom. Jag stod där vid vinkylen och sa högt till mig själv: "En med vanlig skruvkork, en med vanlig skruvkork" och jag fick syn på en! Jag plockade ut den ur kylen och såg att den kostade 20 dollar. "Nej, usch vad dyrt!", ställde tillbaka den och tog en annan som bara kostade 6 dollar. "Perfekt, det här vinet är ju faktiskt gott oxå!"

Vi stegade ut ur butiken och gick tillbaka mot hotellet. En bit från affären frågade Niklas: "Men är det vanlig skruvkork nu då?" "Jaaa, det är klart det... NEEEEEEEEEEEEEJ!" Vi hade köpt en korkad flaska, IGEN!!! Asså, hur jääävla IQ-befriade får man vara? Jag kände mig så sjukt DUM i just det ögonblicket att jag bara ville släppa flaskan och gå hem och lägga mig. Men vi gick tillbaka till butiken och köpte en korkskruvsöppnare istället, så nu kan denna situation aldrig uppstå igen!

Det blev inget Alcatraz. Det var utsålt, men ingen av oss är särskilt ledsen för det. Sevärdheter är alltid sevärdheter, det skulle vara kul att ha varit där men egentligen spelar det inte så stor roll... När vi ändå var i pir-området, "Fisherman's Wharf", så passade vi på att promenera runt där. Vi gick in på ett stort akvarium och fick bland annat se de här fruktansvärda maneterna:

Sedan tog vi spårvagnen till Castro och tog en drink på Harvey's, men nu är vi hemma på hotellrummet igen och klockan är faktiskt bara 21:00. Det blir en lugn kväll eftersom det är en fantastiskt stor dag imorgon. Vi ska hämta bilen och köra vidare nedåt landet, vi tror att Big Sur blir vårt första stopp. Jag har hört mycket gott om den lilla staden. Jag vågar knappt tänka på det faktum att jag ska köra bil här imorgon. Det känns läskigt men jag tror att det kommer att bli bra, så snart jag vant mig vid den nya miljön och lugnat ner mig lite grann. Håll tummarna för att vi överlever där ute på vägarna!

Förresten var vi inne en sväng på Macy's. Där var julskyltningen i full gång med massor av enorma, härligt amerikanska julgranar!

Igår gick vi på bio, IGEN. Den här gången en eftermiddagsbio klockan 14:10, "Halloween 2". Vi blev MYCKET nöjda och extremt överraskade, eftersom vi trodde att den bara skulle vara en trött reprisering av den första filmen. Den visade sig dock vara en riktigt rättfärdigad uppföljare, och sådana finns det inte många av. Twisten i slutet fick mig att tappa hakan så att den slog i golvet, jag ÄLSKAR att bli genuint överraskad och tagen på sängen av en film som lyckas lura mig så hårt.

Sedan gick vi på stan en sväng, jag övertalade Niklas att köpa ett par astuffa skor. Själv måste jag hålla tillbaka lite grann, i förrgår shoppade jag loss ordentligt och kom tillbaka till hotellet med två par skor, jeans, t-shirts, tröjor, skjorta och solglasögon. Men det är ju så billigt, man KAN ju inte låta bli när ett par ursnygga trasiga Urban Outfitters-jeans kostar 300:-!!! För att inte tala om skorna, ett par vita Reeboks med guldtryck samt ett par jeansskor från Levis, båda för ca 800:-! Man får inte ens ETT par skor för 800:- hemma!

Sen var det ju lördagkväll - vi var båda trötta och slitna efter den blöta fredagskvällen, men vi kan ju inte gärna häcka på hotellrummet en lördagkväll i San Francisco, så det var bara att släpa sig iväg till gayområdet och köpa Red Bull/Vodka så att man vaknade till. Det blev en bra och rolig kväll till slut, Niklas blev apfull men jag var bara pigg och glad, pratade bland annat film med en bartender som visade sig ÄLSKA svensk film - "Låt den rätte komma in" var tydligen den bästa vampyrfilmen han någonsin hade sett! När vi pratade om den så blev han så exalterad att han bjöd oss på tequilashots, "Those are on me, you guys!". Vilken fantastisk gästvänlighet liksom, det hade ALDRIG hänt i Sverige!

Idag ska vi försöka ta oss till Alcatraz. Det är fortfarande mulet och kallt men det är nästan bara bra, för jag måste vila min brända hud lite grann. Pannan fjällar så mycket att den är helt skrovlig!

Igår skulle vi ha vår första utekväll, och det märktes tidigt att förväntningarna var på topp! Vi gled in på en liqour store och tjackade en flarra vin, bara för att på hotellrummet inse att vi hade köpt en flarra med KORKSKRUV! Hur amatörig får man vara? Så jag gick ner till receptionen och sa att jag hade en pinsam fråga, "om ni kanske har en korkskruv liggandes nånstans?" Han som jobbade i receptionen garvade bara och sa att jag kunde gå till baren. Jag stapplade in där med min bruna påse, och bartendern korkade upp mitt vin. Jag är inte den som skäms, men lite pinsamt kändes det.

Väl ute köpte vi drinkar på svettiga barer, och ursäkta mig men vi blev verkligen fulla som ägg! Vi mötte upp Howard, en kille jag träffade på Patricia i somras, och han bara: "You guys are really, really drunk!" Jaja, ursäkta oss då. Vi var väl nervösa eller nåt, inte vet jag... Hela kvällen gick på 240:- för min del, så man behöver inte oroa sig för att pengarna ska försvinna där åtminstone.

Innan utekvällen gick vi på bio igen, denna gång på världspremiären av "Sorority Row", en remake av en 80-talsskräckis som faktiskt var helt okej! Tom salong naturligtvis, trots premiär. I kiosken på bion köpte vi pizza, och jag var faktiskt tvungen att fråga om vi fick ta med den in i salongen. Kassörskan sa bara "Yes of course!" och jag förklarade att så får man minsann inte göra i vårt land! Vi köpte även popcorn som vi fullkomligt dränkte i smält smör som man tar ur en pump, gott men samtidigt snuskigt och sjukt kladdigt. Man skulle nog varit lite fetare om man hade bott här... Bio-colan är dock det äckligaste av allt, det är som att dricka poolvatten. Smakar bara klorin eftersom de blandar colaextraktet med sitt vanliga odrickbara kranvatten. Undrar hur det känns för dem när de kommer till Sverige och får smaka riktig cola?

Nu ska vi ut och äta en bakisfrukost nånstans, gärna nåt friterat... Det är mulet och kallt idag av nån anledning, så vi kurar väl ihop oss och myser nånstans, vi har ju ändå SEMESTER! :)

Innan vi gick och såg "Wicked" på Orpheum Theatre igår åt vi lyxig middag på Macy's Skybar. Man har ju haft sämre utsikter vid middagen...

Jag åt lax med mashed potatoes, det var premiär för äkta amerikanskt potatismos, och det var jäääääävligt gott!

Väl på "Wicked"-showen nådde vi båda den absoluta piken i vår jetlag, eftersom vi båda var så trötta att vi höll på att ramla ur stolarna. Väldigt synd, eftersom vi båda hade sett fram emot showen så mycket, men nu när vi väl satt där så hade vi svårt att hålla ögonen öppna. Det kändes inte som om vi hade möjlighet att ge den en ärlig chans. Men "Defying Gravity" är verkligen paradnumret, då vaknade man till och ryste ikapp till musiken!

Mitt uppe på Golden Gate Bridge får man följande råd om man nu är där för att hoppa. Under skylten finns en nödtelefon inkopplad.

Det intressanta är att det inte står någonting om att telefonen går att använda vid andra nödsituationer, såsom en olycka. Den finns liksom enbart där för att det är vanligt att ta livet av sig genom att hoppa från just den bron!

Idag har vi uppgraderat hotell, och vi fick en väldigt trevlig överraskning när vi stegade in i vårt rum - det här är vår nya utsikt:

Yes, tar man två steg ut genom altandörren så drattar man rakt ner i poolen! Rätt mycket trevligare utsikt än på det förra skumraskhotellet. Nu bor vi på ett Holiday Inn och det känns väldigt mycket säkrare - och lyxigare!

Vi promenerade över Golden Gate Bridge idag, (igår åkte vi bara förbi den), och det var bra mycket dimmigare idag än igår. Idag såg man inte ens bron från marken, men när vi väl kom upp på bron så lättade dimman och vi tog en promenad fram och tillbaka på en timme.

På vägen tillbaka till stan pekade busschauffören ut George Lucas hus. "Han som producerat Star Trek", enligt honom själv.

Vi har hittat vår DRÖM-Urban Outfitters så vi ska dit och lassa på oss en hel del asgrymma kläder innan vi ska till Orpheum Theatre och se "Wicked" - äntligen!

Vi gick på en mediterranean restaurant och hamnade som vanligt i händelsernas centrum då en kvinna bredvid plötsligt svimmade, och fullständigt rasade in i väggen bredvid sig. Hennes man mitt emot flög upp ur sin stol så hårt att stolen föll baklänges, och innan vi visste ordet av så var ambulansen på plats. Svenska som vi är så såg vi åt ett helt annat håll och fortsatte vår konversation, hade vi varit amerikaner så hade vi möjligtvis lagt oss i och frågat om vi kunde hjälpa till, men en svensk tiger ju. Som känt är.

Vi gick på bio och såg The Final Destination i 3D. Vi var nästan helt ensamma i salongen, vilket var en liten besvikelse för min egen del. Även i New York gick jag på bio i en tom salong, och man kan undra var folk håller hus? Jag vill ju gå på en fullsatt amerikansk föreställning, bara för att se hur det är! Om brudarna skriker lika mycket och om snubbarna verkligen gapar "OH DON'T GO IN THERE" åt duken. Hur det verkligen ligger till kommer vi kanske aldrig att få veta, om vi inte går på premiären av "Sorority Row" på fredag, som vi pratat om. Överlag upplever jag att det är ganska tomt på folk i San Francisco. Alla restauranger vi går förbi är antingen stängda eller ödsligt tomma. Niklas var inne på att "det är ju vardag", men jag tror att amerikanarna är ute väldigt mycket mer än exempelvis svenskarna, utan att ta hänsyn till vilken dag i veckan det är. Jag tror nog snarare att det faktiskt är den berömda finanskrisen som ger sig till känna, USA är väl ett av de land som drabbats värst... Hysteriskt mycket folk har förlorat sina jobb, så barerna ekar tysta just nu. Vi får väl se hur det är i helgen, om det är nån skillnad.

Filmen var för övrigt inte särskilt mycket att hänga i granen, förutom de två manliga huvudrollsinnehavarna som gav mig och Niklas en träningsångest utöver någon annan! Efter semestern börjar vi lyfta skrot, men NU är vi på semester! Langa hit en cheesecake till, tack!